Bildtext: Många vet kanske inte att man under dagens tidigaste timmar återfinner vår ordförande på Crossfitgymmet Måndagsklubben. Oftast iklädd de mest färggranna byxorna.

Den tidiga vinterottans köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma.
Ordföranden kliar ibland sitt hår,
och undrar över hur hon ska hinna.
Tankarna vandrar sin tysta ban,
växlar mellan jobb, valplanering, styrelsearbete, hem och barn.
Snön lyser vit på taken,
endast ordföranden är vaken.

Står så där, färgrann innanför Måndagsklubbens dörr,
färgglad gentemot snöns vita driva.
Tittar som så mången morgonkvist förr,
spänt mot hantlar och viktskiva.
Kämpar i boxen, med hantel och stång,
Hoppar på lådan gång efter gång,
Kämpar tills klockan den klämta
och det är dags att sluta flämta.

För sin bil nedför berg och genom sta´,
sist till fots uppför Kristinegatans backe.
Med hopp om att dagens brandsläckning ska gå bra,
tack vare det envisa huvud som vilar på hennes nacke.
Slår som hon plägar inom kort,
upp kontorsdörren likt himmelens port.
Tar sig an dagens syssla,
att om vårt regionråd pyssla.

Går till brevfack och mötesrum, löser mellan partier eventuell låsning.
Svarar på mail under lampans ljus,
aldrig läge för såsning.
Artiklar skrivs så att pennan glö´r,
om framgångar som kommer när regionrådet får gehör.
Tänker: detta är vad folket behöver,
ett regionråd som kan hantera klöver.

I hemmet väntar en hund men inga får,
en hund som sover därinne.
Drömmer om att vila huvudet på mattes lår,
och att få springa ut och fånga en pinne.
Vaknar och viftar på svansen smått,
när han hör att ordföranden för dagen gått.
Hunden sin matte känner,
de äro goda vänner.

Ordföranden smyger sig sist att se,
styrelseledamöterna de kära.
Under året hon väl märkt att de,
kommit henne mer och mer nära.
Hon försöker att vara på tå,
för att tillsammans med de alla få,
komma framåt men ändå känna lycka.
Utan att någon om ledarskapsförmågan illa ska tycka.

Varje möte förbereds väl,
ja - så väl hon kan åstadkomma.
För att ingen ska känna sig som styrelsens akilles häl,
och hem från möten sorgset lomma.
Mellan möten ordföranden lyssnar och försöker ge råd,
när livet mot ledamöterna inte visat hänsyn eller nåd.
En hårstrimma faller ned mot pannan som blänker,
hon för den bakom örat och tänker:

Tänk vilken tur att jag svarade ja,
den där dagen för nära ett år se´n.
Annars hade det inte varit jag,
som fått dela gängets väg framåt genom alla livets om och men.
Ordföranden kvällspromenerar och lyssnar som i en dröm,
tycker sig höra tidens ström.
Undrar varthän den ska fara.
Undrar var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
Stjärnorna gnistra och glimma.
Ordföranden sova så gott det går,
tills det åter är morgontimma.
Tankarna vandrar sin tysta ban,
växlar mellan jobb, valplanering, styrelsearbete, hem och barn.
Snön lyser vit på taken,
måhända är ordföranden ännu vaken.

/Linda Haglund