Jag läste i nyheterna att kaffet kommer att bli sämre. Inte bara dyrare, utan sämre. Klimatförändringar, överexploatering och osäker tillgång på riktigt bra kaffebönor gör att vi kanske måste vänja oss vid att den där perfekta koppen kaffe blir en lyxvara snarare än en självklarhet.

Och kanske är det här en föraning om något större.

Vi har vant oss vid ständig förbättring. Att nästa modell är snabbare, att servicen är smidigare, att vården blir mer tillgänglig, att myndigheterna har bättre digitala system. Men tänk om den tiden är förbi?

Tänk om vi behöver ställa in oss på att saker blir lite sämre. Att vi kommer behöva vänta längre på en tid hos läkaren, att den personliga servicen i butiker blir sämre eftersom färre jobbar där, att våra myndigheter får svårare att fatta välgrundade beslut eftersom det offentliga blir en mindre attraktiv arbetsplats. Att bilar inte längre får obegränsad räckvidd och att flygpriserna skjuter i höjden så att resor utomlands blir något vi gör mer sällan.

Det låter dystert, men jag undrar: skulle vi kunna hitta en annan inställning?

Skulle vi kunna vänja oss vid att sänka förväntningarna och paradoxalt nog känna oss mer tillfreds?

Om vi förväntar oss att saker tar längre tid, blir vi mindre stressade när vi får vänta. Om vi räknar med att en tjänst inte är perfekt, kanske vi uppskattar den mer när den fungerar. Om vi utgår från att världen inte är anpassad för omedelbar behovstillfredsställelse, kanske vi kan öva oss i tålamod.

Det betyder inte att vi ska sluta sträva efter förbättring. Men det kanske betyder att vi ska sluta ta det för givet. För när vi tar saker för givna blir vi besvikna. När vi sänker förväntningarna, kan vi bli överraskade av det som faktiskt fungerar. Kanske kan vi börja uppskatta den lokala matbutiken mer när vi inser att den inte alltid kommer att vara fylld med exakt det vi vill ha. Kanske kommer vi att tycka att tågresan är värd att njuta av i stället för att förbanna varje försening. Kanske kommer vi att acceptera att det offentliga biblioteket inte alltid har den senaste boken inne, men att det ändå är en fantastisk institution att vi ens kan låna böcker gratis.

Och kanske, bara kanske, skulle vi då inse att även en medioker kopp kaffe på morgonen är bättre än inget kaffe alls.

Mattias Andersson, riksdagskandidat Centerpartiet Kronoberg