Föreställ dig en familj som vill få bättre struktur i vardagen efter sommarlovet. De samlas en söndag kväll och bestämmer sig för att ta tag i det på riktigt. Alla ska veta vad som gäller. Så de gör ett system.

Barnens väckningstid regleras i ett särskilt dokument – exakt kl. 06.45 måndag till fredag, 08.00 på lördagar, 07.30 på söndagar. Tänderna ska borstas i minst 2 minuter enligt Folktandvårdens riktlinjer, och det ska dokumenteras i en särskild tandborstlogg på kylskåpet.

En QR-kod sätts upp i hallen som barnen måste skanna varje gång de tar på sig ytterkläder, för att minska risken att något glöms. Skärmtiden kräver numera godkänd ansökan i appen “ScreenTime Authority”, som föräldrarna skapat i ett kalkylark.

Vid middagsbordet förs samtalen enligt dagordning – måndagar är det klimatfrågor, tisdagar relationer, onsdagar veckoplanering. Spontana kommentarer under "ej övriga punkter" hänvisas till punkt 7.2: “Föräldrarespons på barninitierade avvikelser från middagsprotokoll”.

Låter det orimligt?

Det är det. Men ändå inte långt ifrån den känsla många företagare lever med varje dag.

För även i företagandets vardag finns en liknande logik: välmenande regler som staplats ovanpå varandra. Alla har haft ett syfte. Men när de blir för många, för detaljerade och för svårtolkade händer något. Det är inte längre verksamheten som styr, det är regelverket

I somras släppte Centerpartiet en rapport där 380 företagare berättar om sina största hinder för att växa. Nästan hälften pekar ut krångliga regler och byråkrati som det allra värsta. Och det handlar inte om några få regler. EU har antagit 13 000 nya lagar bara under de senaste fem åren. I Sverige stiftas runt 200 nya lagar varje år. Många av dem tolkas olika i olika kommuner. Många kräver rapportering av samma sak – på olika sätt – till olika myndigheter.

Rapporten listar 101 regler som företagare tycker borde reformeras eller tas bort. Det handlar om allt från krav på personalliggare för familjemedlemmar till bygglov för solceller, överreglerad gårdsförsäljning och byråkrati kring anställningar. Det är som att QR-koden i hallen fått ett företagsekonomiskt syskon – och att ingen längre vet hur man bara gör det man faktiskt är bra på.

Det är inte oviljan att följa regler som är problemet. Det är utmattningen. Tiden som tas från verksamheten. Känslan av att ingen litar på att du vill göra rätt – utan att du hela tiden måste bevisa det, på flera språk, i flera system.

Vi pratar gärna om att vi vill ha fler företagare. Fler som vågar. Men då måste vi också våga fråga: gör vi det möjligt för dem? Eller bygger vi system som bara de uthålligaste tar sig igenom?

Det här handlar inte om att ta bort alla regler. Det handlar om att återfå balansen. Att våga tro att färre och tydligare regler inte innebär kaos – utan kanske tvärtom ger utrymme för ansvar, initiativ och framtidstro.

För jag tror att vi alla skulle må bra av att riva några regler ibland. Inte för att de var fel från början, utan för att verkligheten förändras. Och vi med den.

Kanske är det därför dags att göra som familjen till slut gjorde. Efter några dagar rev familjen ner sitt rigorösa schema. De insåg att det viktigaste är att alla vet sitt ansvar, inte att varje ögonblick är styrt.

På samma sätt måste politiken våga gallra i den byråkratiska regelskogen och våga tro på människors och företags förmåga. För jag tror att vi alla mår bättre om vi låter livet få större utrymme och plats mellan regelverkens allt för snåriga grenverk.

Mattias Andersson, riksdagskandidat