Kära Växjöbor,
vänner,

Idag är det alla hjärtans dag, en dag där vi firar kärlek, gemenskap och medmänsklighet.

Detta vittnar om en tid då Sverige var en humanitär stormakt, men som i dagarna tyvärr visat upp humanitär vanmakt

Många av oss har nåtts av nyheten om att ett åtta månader gammalt barn riskerar att utvisas till följd av nya regler kring anknytning.

Åtta månader.
Ett barn som knappt hunnit börja sitt liv.

Det är klart att det väcker oro.
Inte för att människor vill ha oordning –
utan för att något djupt mänskligt berörs när även de allra minsta hamnar i kläm.

Det är då vi behöver ställa oss frågan:
Hur håller vi ihop vårt samhälle på ett sätt som känns rimligt, rättvist och mänskligt?

Jag brukar säga att ett samhälle måste vara
meningsfullt, begripligt och hanterbart.

Det är grunden för tillit.
Och det gäller också migrationspolitiken.

Ett meningsfullt samhälle är ett samhälle där ansträngning leder någonstans.

Där den som lär sig språket, arbetar, studerar och tar ansvar också kan känna:
det finns en framtid här.

Meningsfullhet handlar om hopp.
Om att människor vågar investera sina liv i vårt land –
för att de vet att det finns en stabil grund att stå på.

Ett begripligt samhälle är ett samhälle där regler är tydliga och rättssäkra.

Där spelregler inte ändras i efterhand.
Där permanenta uppehållstillstånd faktiskt är permanenta.

När lagstiftning öppnar för att redan beviljade tillstånd ska kunna omprövas retroaktivt så är detta en farlig väg att gå, för vem är beredd att riva delar av sitt hus för att bygglovsreglerna ändrats några år senare.
En sådan princip skadar allvarligt den rättsliga förutsägbarheten.

Och utan förutsägbarhet försvagas tilliten.

Ett hanterbart samhälle är ett samhälle där politiska beslut fungerar i verkligheten.

Där regler inte bara är principiellt formulerade –
utan också praktiskt kloka.

Vi vet att Sverige behöver arbetskraft.
Vi vet att människor i arbete bidrar till välfärd och företagande.

En migrationspolitik, måste därför vara långsiktig och stabil –
så att både individer och arbetsgivare kan planera framåt.

Det är så man bygger sammanhållning.

Och här vill jag lyfta en viktig värderingsfråga.

Migrationsdebatten har länge kretsat kring frågan:
Vad ska den som kommer hit bidra med för att få stanna?

Det är en rimlig fråga.
Alla som kan ska bidra.

Men den kan inte vara den enda frågan.

Vi måste också våga fråga:
Vad kan vi som land bidra med för att ge människor en rimlig chans att lyckas?

Ett starkt samhälle byggs inte bara av krav.
Det byggs av ansvar, relationer och tillit.

Jag står här som riksdagskandidat för Centerpartiet i Kronoberg.

Och jag vill se en

En migrationspolitik som människor kan lita på.
Som är rättssäker.
Förutsägbar.
Och mänsklig.

Ja, vi ska ha regler.
Men vi ska också ha klokskap och proportion i hur de tillämpas.

För ett samhälle som tappar balansen i sina regler
riskerar att tappa balansen i sin medmänsklighet.

Och det har vi inte råd med.

Humanitet och ordning är inte motsatser. De förutsätter varandra.

Ett Sverige som håller ihop är:

Meningsfullt , där ansträngning spelar roll.
Begripligt, där regler är rättvisa och tydliga.
Hanterbart , där politiken skapar stabilitet, inte oro.

Det är så vi bygger tillit.
Det är så vi bygger gemenskap.
Det är så vi bygger ett Sverige, ett Kronoberg, ett Växjö som håller ihop.

Ta hand om varandra så här på Alla hjärtans dag –
och bär med er den enkla men avgörande insikten
att ett samhälle, precis som en relation,
ytterst hålls samman av omtanke, ansvar och respekt.

Låt oss vara det landet för varandra.

Tack.