Har Tingsryd råd att lägga ner sina landsbygdsskolor?

Tingsryds kommun står inför ett vägval. Vi kan välja att se våra skolor enbart som kostnadsposter i kommunens budget. Då är det enkelt att räkna: färre skolor innebär färre lokaler att underhålla, färre små organisationer och möjligheter att samla lärarresurser, elevhälsa och andra kompetenser på färre platser.​ Men det finns ett annat sätt att se på saken. Vad kostar det Tingsryds kommun att lägga ner en landsbygdsskola? Och vad händer med en ort när skolan försvinner? Det är den frågan jag tycker att vi måste våga ställa innan vi fattar beslut som kan vara mycket svåra att ta tillbaka.

Skolan är mer än en skolbyggnad

Tingsryds kommun är geografiskt stor och består inte bara av centralorten. Vi har ett stort antal mindre samhällen, byar och landsbygdsområden. Det är just det som är en av kommunens stora styrkor. Här kan människor bo med närhet till natur, sjöar, skog och ett lugnare liv – samtidigt som vi fortfarande har samhällen med service och gemenskap. Men för att det ska fungera måste det finnas människor som faktiskt vill bo där, och för barnfamiljer är skolan en av de viktigaste frågorna.​ Det är svårt att säga att vi vill att hela Tingsryds kommun ska leva, att vi vill locka hit barnfamiljer och att fler människor ska bosätta sig även utanför centralorten – samtidigt som vi avvecklar den lokala skolan. Vi måste fråga oss vilket budskap det skickar till en barnfamilj som överväger att köpa hus i en av våra mindre orter. "Välkommen till Tingsryd – men räkna med att ditt sexåriga barn kanske ska åka skolskjuts 15–25 kilometer enkel väg." Det är inte självklart ett attraktivt erbjudande.

Jag förstår argumentet för färre skolor

Det vore oseriöst att låtsas som att skolnedläggningar inte har ekonomiska argument bakom sig. Tingsryd har ett minskande barnunderlag. Små skolor kostar mer per elev. Det är svårare att få tillräckligt många lärare, specialister och andra kompetenser på varje skolenhet. Skolverket har också pekat på att glesbygdskommuner har särskilda utmaningar när det gäller likvärdig utbildning, bland annat på grund av högre kostnader för små skolor och svårigheter att rekrytera behöriga lärare. Det är alltså inte ett orimligt argument att säga: "Om vi samlar eleverna på färre skolor kan vi använda mer pengar till undervisning, elevhälsa, specialpedagogik och andra stödinsatser."

Det argumentet ska tas på allvar. Särskilt när vi vet att många barn behöver mer stöd i skolan och att kommunen måste kunna möta barn med exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på ett bra sätt. Men det är bara ena sidan av ekvationen.

En skola på orten ska också vara en bra skola

Jag accepterar inte att valet måste stå mellan en skola på orten och en bra skola. Vårt mål måste vara en bra skola på orten. Det är här jag tycker att debatten behöver ta en annan riktning. Vi ska självklart ställa krav på skolresultat, elevhälsa, kompetens och stöd till barn med särskilda behov. Men lösningen behöver inte automatiskt vara att lägga ner den lokala skolan. I stället borde vi fråga oss hur vi kan använda kommunens resurser smartare. Kan specialpedagoger, elevhälsa och annan specialistkompetens delas mellan flera skolor? Kan vi samordna resurser utan att samordna bort själva skolan från orten? Kan vi hitta nya arbetssätt som gör att även en mindre skola kan erbjuda hög kvalitet? Jag tror att vi måste våga tänka så. För det är lätt att säga att en större skola ger tillgång till fler resurser. Men vi måste också fråga oss vad barnen och kommunen förlorar när skolan försvinner. En bra skola och en levande landsbygd ska inte vara två motsatser. Vårt mål måste vara att skapa båda.

Vad händer när skolan försvinner?

En skola är inte bara en byggnad där undervisning bedrivs. Den är också en arbetsplats, en mötesplats och en del av ortens identitet. När skolan försvinner riskerar även andra delar av samhället att försvagas. Barnfamiljer kanske väljer en annan ort. Unga familjer som annars skulle ha köpt ett hus på landsbygden kanske väljer bort området. Hus blir svårare att sälja. Underlaget för föreningar minskar. Underlaget för annan lokal service minskar. Och på sikt kan en negativ spiral uppstå:

Färre barn → färre elever → skolan ifrågasätts → skolan läggs ner → orten blir mindre attraktiv för barnfamiljer → ännu färre barn. Det är precis den utvecklingen vi borde försöka förhindra – inte påskynda. Tillväxtverket har tidigare lyft att tillgången till grundskola är en viktig faktor när barnfamiljer väljer boendeort och att barn och skola spelar en viktig roll för landsbygdsorters service och attraktivitet. Därför är det inte självklart att kostnaden för skolan kan räknas isolerat från resten av kommunens ekonomi. Den stora frågan är egentligen: vad vill vi att Tingsryd ska vara? Vill vi vara en kommun där människor främst ska bo i och runt centralorten? Eller vill vi vara en kommun där det är möjligt att leva ett gott liv även i våra mindre samhällen? Jag vill det senare. Jag vill att Tingsryd ska vara en kommun där en barnfamilj kan köpa ett hus i exempelvis Linneryd, Rävemåla, Urshult, Väckelsång, Konga, Ryd eller någon annan mindre ort och känna att kommunen faktiskt vill att familjen ska bo där. Inte att de råkade hamna där trots kommunens långsiktiga utveckling. Om vi på allvar vill öka inflyttningen måste vi också fundera på vad vi erbjuder människor som överväger att flytta hit.

Vi kan inte samtidigt säga:
"Vi behöver fler barnfamiljer för att stärka kommunens ekonomi."
och
"Vi behöver lägga ner skolor eftersom vi har för få barn."

Det riskerar att bli en självuppfyllande profetia. En skolnedläggning kan dessutom gynna grannkommunen. Det finns ytterligare en aspekt som jag tycker förtjänar betydligt mer uppmärksamhet. Tingsryds kommun gränsar till flera andra kommuner. Om en familj som bor i utkanten av Tingsryd får längre till kommunens skola än till en skola i en annan kommun, kan det påverka var familjen väljer att bo – och var barnen går i skolan. Vi riskerar alltså inte bara att förlora en skola - vi riskerar att förlora elever. Och på längre sikt kanske även familjer.

Då har vi sparat pengar på en skolbyggnad – men samtidigt förlorat skatteintäkter och ytterligare befolkningsunderlag. Det betyder inte att varje skola måste bevaras till vilket pris som helst. Men det betyder att vi måste räkna på hela effekten. Inte bara skolans budget.

Vi måste våga investera i det vi vill ska växa

Tingsryd har en hög skattesats bland annat därför att vi har en relativt liten befolkning att fördela kostnaderna på. Om målet är att på sikt kunna sänka skatten måste vi bli fler. Vi behöver fler människor i arbetsför ålder. Vi behöver fler företagare. Vi behöver fler barnfamiljer. Och vi behöver fler barn. Därför tycker jag att det är märkligt att betrakta alla kostnader som en belastning och alla investeringar i kommunens attraktivitet som en utgift. Ibland måste man betala för det man vill bygga. Om vi vill att hela Tingsryds kommun ska leva måste vi också vara beredda att investera i hela kommunen.

Vi måste räkna på hela kommunen

Jag skulle därför vilja se en betydligt bredare konsekvensanalys innan någon landsbygdsskola läggs ner. Vad kostar skolorna? Ja, absolut. Men också: Vad kostar skolskjutsen efter en nedläggning? Hur mycket längre blir elevernas resvägar? Hur påverkas fritidshemmen? Hur påverkas barnens möjlighet att delta i föreningsliv och fritidsaktiviteter? Hur påverkas ortens attraktivitet? Hur påverkas bostadspriser och inflyttning? Hur många elever riskerar att välja en annan kommun?

Hur många familjer riskerar att välja en annan kommun att bosätta sig i? Och framför allt: Hur påverkas kommunens skatteintäkter på tio eller tjugo års sikt? Det är först när vi räknat på allt detta som vi kan säga om en skolnedläggning faktiskt är en besparing.

Jag väljer att investera i hela Tingsryd

Jag vill inte vara med och skapa en kommun där centralorten växer på bekostnad av våra mindre samhällen. Jag vill ha ett Tingsryd där det finns liv och framtidstro även utanför centralorten. Jag vill att barn ska kunna växa upp nära sina kompisar och sin skola. Jag vill att barnfamiljer ska kunna flytta till våra mindre orter utan att känna att de väljer bort samhällsservice. Och jag vill att kommunen ska växa. Därför tycker jag att våra skolor ska ses som en del av kommunens långsiktiga utvecklingspolitik – inte bara som kostnadsposter i nästa års budget. Det kan mycket väl kosta mer att ha fler skolor. Men frågan är om det bara är en kostnad. Eller om det är priset för att ha en kommun som faktiskt vill växa. För mig är svaret tydligt. Jag vill satsa på hela Tingsryd. Jag vill behålla våra skolor och samtidigt arbeta hårt för att göra dem bättre. För om vi vill att hela kommunen ska leva måste vi också låta hela kommunen leva. Och när jag går till valurnan kommer jag därför att rösta på det parti som tydligt står upp för just det.

Towe Carlbrandt