Lär känna Astrid

Bakgrund & drivkraft

Jag föddes som nummer två i en syskonskara på fem på ett jordbruk i Nederluleå. Med en två år äldre storasyster och tre yngre bröder – ett, sex och tretton år yngre än jag – fick vi alla tidigt hjälpa till efter ålder och förmåga. Vi fick känna oss behövda och viktiga i familjeföretaget; slåttern var allas angelägenhet och en gemenskap i hårt arbete som har format mig djupt. I jämförelse var skolan lätt. Vi gick, cyklade och åkte skidor alltefter årstid för att ta oss till skolan. Högstadiet tillbringades på andra sidan Luleå i Bergskolan, och gymnasiet på naturvetenskaplig linje på Midskogsskolan. Det tog fyra år eftersom jag under ett år var utbytesstudent med High School Diploma på Cape Cod i Massachusetts – en tid som gav mig många livslånga vänner.

Mitt yrke blev lärare och sedermera rektor på heltid innan jag pensionerades. Privat har jag en stor och fin familj; jag har tre barn, sju barnbarn och ett barnbarnsbarn, och min man Henry har två barn och tre barnbarn. Tillsammans blir vi ett härligt gäng då vi träffas.

Vid sidan av arbetet och politiken älskar jag att vara aktiv. Jag rör mig gärna genom löpning, cykelturer och promenader, eller genom att plocka bär. Att följa skidor och skidskytte är ett stort intresse, och jag är jätteglad när jag får vara funktionär på tävlingar. När jag vill koppla av läser jag, löser sudoku och korsord, eller stickar.

Varför jag engagerar mig

Jag blev centerpartist utan att bli medlem från den dag jag fick rösta. Torbjörn Fälldin fick mig engagerad i kampen för miljön och decentralisering och mot kärnkraft. Jag har alltid röstat på Centerpartiet. Aktiv i kommunpolitiken blev jag först under Olof Johansson tid, i början av 90-talet. Jag skrev in mig som medlem och blev aktiv i kommunpolitiken. Lennart Daléus har jag skjutsat till möten i Älvsbyn och medan han var kvar som partiledare och i början av Maud Olofsson ledarskap var jag ersättare i partistyrelsen. Under den tiden var jag också gruppledare och ordförande för Centerpartiet i Boden och medlem i Distriktsstyrelsen. Jag lämnade kommunpolitiken efter valet 2022.

Jag har också provat på att leda ett demokratiprojekt i Archangelsk, Ryssland. Det avslutades 2006 då jag blev anställd som rektor och då Putin förklarade oss vara utländska agenter. Under tio år var jag politiker och heltidsarbetande lärare. Inte att rekommendera. Min äldsta son sa "Nu är det nära (väggen) mamma". Det var inte så mycket lugnare att vara rektor och all politik fick vila under de 12 åren. Politiken fick vila tills jag gick i pension 2018. Sen blev det mycket politik igen, ordförande och gruppledare med allt vad det innebär och grejen är att jag inte har blivit yngre.

Varför jag engagerar mig? För att jag vill påverka det som rör mitt liv. Beslut ska fattas så nära människan som möjligt, och jag vill vara delaktig i de beslut som rör mig. Jag tror på insikten att vi i samspel med andra – barn, unga, gamla – ska vara delaktiga i besluten som rör oss, även om vi inte alltid får som just vi vill. Nu ser jag med glädje fram emot en tid med Jenny Engström som ny gruppledare och flera nya medlemmar som ger skjuts åt partiet. Det blir bra!

Hela landet ska leva, rättvisa och decentralisering är mina ledord. Jag vill att vi ska förstå att vi i samspel med andra bygger ett samhälle där alla kan vara delaktiga.