Företrädare för Centerpartiet skriver i varje nummer av Länstidningen Östergötland en ledare. Dessa går att läsa här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Här på Centerpartiet Linköpings hemsida lägger vi upp alla ledartexter som är skrivna av våra lokala företrädare.

Detta nummers ledare är skriven av Christoffer Rosendahl, fullmäktigeledamot och v.ordf. i kultur- och fritidsnämnden i Linköpings kommun.

”Tiden för bakåtsträvande kompromisser är förbi”

När jag skriver dessa rader har vi precis lagt en extrem vädervecka bakom oss i Östergötland. Kvicksilvret var länge över 30-gradersstrecket, för att i nästa sekund slå om till skyfall som dränkte gator och källare i länet. Det vi förr betraktade som sällsynta undantag håller snabbt på att bli vår nya vardag. Denna verklighet ställer två hårda krav på vårt samhälle: vi måste drastiskt minska utsläppen för att inte förvärra framtidens kriser, samtidigt som vi måste accelerera arbetet med att klimatanpassa vår infrastruktur. Det handlar inte om ett val mellan att förebygga eller att anpassa – vi måste göra båda delarna samtidigt.

Därför är det frustrerande när man tar del av de senaste beskeden från Bryssel. Mitt i en brinnande klimatkris föreslår EU-kommissionen att lätta på utsläppskraven för industrin och styra om viktiga klimatpengar. Det är en farlig politisk svängning som riskerar att slå undan benen för den pågående gröna omställningen. Som bland annat Världsnaturfonden (WWF) har varnat för hotar försvagade utsläppsrätter inte bara klimatmålen, utan det slår också direkt mot svensk konkurrenskraft. Den stora satsningen på grönt stål i norr bygger helt på principen att det ska kosta att smutsa ner och löna sig att ligga i framkant. Att sänka ambitionerna nu är att rycka mattan under fötterna på de företag som faktiskt vågat satsa på framtiden.

Vi behöver bara lyfta blicken mot södra Europa för att förstå vad som står på spel. Där är situationen redan akut. Förödande skogsbränder slukar enorma naturområden, samtidigt som extremhettan har blivit en direkt livsfara med stigande dödstal som följd. Denna mänskliga och ekonomiska tragedi visar att klimatkrisen inte längre är ett abstrakt hot i framtida rapporter. Den är här nu, på blodigt allvar. Att i ett sådant läge välja passivitet, eller att tro att vi kan skjuta problemen framför oss, är det absolut farligaste vi kan göra. Att blunda för vetenskapen och förneka klimatförändringarna raderar inte hotet. Det gör bara slutnotan betydligt högre.

Klimatomställningen får inte reduceras till en moralisk uppläxning eller att vara en tung ekonomisk börda. Tvärtom är den en förutsättning för framtida välfärd och tillväxt. Ekonomi och ekologi är inte varandras motsatser, de är beroende av varandra. Genom att uppmuntra till teknikutveckling, stödja gröna innovationer och skapa ekonomiska incitament kan vi se till att det blir enkelt och lönsamt för både företag och enskilda medborgare att göra klimatsmarta val. Men det kräver politiskt mod att hålla kursen och visa handlingskraft, i stället för att fega ur så fort målen kräver ansträngning.

Samtidigt som vi stryper utsläppen måste vi inse att det klimat vi en gång kände är förändrat. Vi måste rusta oss för det nya. Runt om i Europa finns det städer som redan har förstått allvaret. Ta Paris som exempel. Där pågår just nu en omvandling för att göra staden beboelig i framtidens hetta. Genom att riva upp betong och asfalt, plantera tiotusentals nya träd och skapa svalkande gröna oaser lyckas man sänka temperaturen i stadsdelarna och bättre hantera kraftiga regnmängder. Det är en konkret stadsplanering som räddar liv.

Denna framsynthet måste vi applicera här hemma i Östergötland. Hur bygger vi våra egna städer och samhällen för att klara nästa vecka med värmebölja? Hur skyddar vi våra äldre när asfalten strålar som en ugn? Hur dimensionerar vi våra dagvattensystem så att nästa skyfall inte lamslår infrastrukturen? Det krävs investeringar i gröna ytor, smartare vattenhantering och en politik som stärker landskapets motståndskraft mot både torka och översvämningar.

Tiden för bakåtsträvande kompromisser och politisk feghet är förbi. Att bromsa omställningen nu är ett svek mot både nuvarande och kommande generationer. Vi måste klara av att hålla två tankar i luften samtidigt: att pressa ner utsläppen för att rädda morgondagen, och att bygga om vårt samhälle för att klara den verklighet som står för dörren.

Christoffer Rosendahl (C)