Övre Norrland står mitt i den gröna industriella omställningen med miljardinvesteringar i fossilfritt stål, batteritillverkning och ny infrastruktur i Västerbotten och Norrbotten. Men framtidens tillväxt avgörs inte enbart av råvaror och elpriser – utan av kompetensförsörjning, befolkningsattraktion, bostadsbyggande, utbildning och fungerande hälso- och sjukvård. De politiska beslut som fattas de kommande tio åren blir avgörande för om norra Sverige utvecklas till en långsiktigt hållbar tillväxtregion eller riskerar arbetskraftsbrist, sociala spänningar och avstannad expansion. Om det skriver Centerpartiet Västerbottens främsta riksdagskandidat Madelaine Jakobsson.

Framtiden för övre Norrland påverkas inte enbart av råvaror och grön industri, utan i lika hög grad av hur regionen lyckas med befolkningsattraktion, utbildning, infrastruktur, bostadsförsörjning, hälso- och sjukvård, kulturell identitet och regional rättvisa. Statliga och regionala politiska beslut de närmaste tio åren blir avgörande för om Norrland utvecklas till en långsiktigt hållbar tillväxtregion – eller riskerar att fastna i en råvaruekonomi med sociala spänningar.

Övre Norrland står inför en av de största samhällsomvandlingarna i modern tid. De globala kraven på klimat- och energiomställning har redan utlöst miljardinvesteringar i gruvnäring, fossilfritt stål och nya infrastrukturer. God tillgång till förnybar el till Europas lägsta elpriser gör Västerbotten och Norra Sverige till en attraktiv region för en lång rad industriföretag som investerar i den gröna omställningen.

Northvolt/Lyten med batteritillverkning i Skellefteå och SSAB och Stegra i Luleå respektive Boden som investerar i fabriker för fossilfri stålproduktion, är satsningar som oftast omnämns. Det finns många fler. Bara vid Umeå Eco Industrial Park på Dåva arbetas med fyra stora projekt som bedöms kunna leda till investeringar på närmare 20 miljarder kronor före 2030.

Under de kommande tio åren kommer frågan om kompetensförsörjning vara avgörande. Industrisatsningarna bedöms kräva tiotusentals nya arbetstagare, samtidigt som regionen präglas av åldrande befolkning och utflyttning bland unga.

En kraftsamling för utbildning, omskolning och inflyttning är nödvändig. Här kan stat och regioner gå före genom att skapa snabbspår för nyanlända, bygga ut yrkeshögskolan, stödja lärlingssystem och säkra bostadspaket för familjer som flyttar in. Utan en socialt hållbar inflyttning riskerar industrin att stå utan arbetskraft och samhällen att splittras.

Konkurrensen om arbetskraften hårdnar. Västerbotten och Norrbotten har redan idag landets lägsta arbetslöshet. Bristen på arbetskraft är redan idag påtaglig och kommer att accentueras både när ytterligare produktionsanläggningar tas i drift och när pensionsavgångar i offentlig verksamhet också innebär ett omfattande behov an nyrekrytering. Att hitta rätt kompetens är därför en tuff utmaning både för de nyetablerade företagen och för arbetsgivare inom vård, skola och omsorg.

För oss i norr förvärras läget genom att regeringen med berått mod prioriterar att utvisa personer med utländsk härkomst som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Tidölagets s.k. lönegolv ligger långt över avtalsenlig lön i många bristyrken och är en effektiv spärr mot den arbetskraftsinvandring som kan komma att bli nödvändig för att bemanna de pågående företagssatsningarna.

Sveriges arbetslösheten är idag en av de högsta bland EU-länderna. Att utvisa arbetskraft som vi behöver, som medicin mot arbetslöshet, är både destruktivt och kontraproduktivt. Det är ett dråpslag mot det växande kompetensbehovet i norr.

Gör om och gör rätt!

Madelaine Jakobsson (C)