Madelaine Jakobsson, riksdagskandidat och Niels Paarup Petersen, migrations- och integrationspolitisk talesperson lyfter vikten om att värna om principen "analys före beslut" i en debattartikel.

Svensk förvaltning har länge vilat på en grundläggande princip: analys före beslut. Statliga utredningar ska belysa problem ur olika perspektiv, väga evidens och överväga alternativ. Men nu har detta förändrats, skriver Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, i tidningen Curie. Istället för förutsättningslöst utredande har vi fått exekutivutredningar, och evidensbaserade beslut har ersatts med “Tidöavtalsbaserade”. Tidöregeringen använder ofta en standardformulering i direktiven, ungefär så här: “Oaktat bedömningar i sak ska utredningen lägga fram dessa förslag”.

När evidens och konsekvensanalyser nedprioriteras ökar risken för dåliga lösningar. Vi riskerar dyra och ineffektiva reformer, eller oavsiktliga bieffekter. Politik som inte utsätts för kritisk granskning blir sällan bättre – bara mer sårbar. I komplexa områden som rättspolitik, migration och folkhälsa kan misstag få långvariga och svåra konsekvenser.

Samtidigt förskjuts ansvaret till remissinstanserna. Myndigheter och forskare tvingas identifiera brister i underlag de själva inte kunnat påverka. När deras sakliga invändningar sedan avfärdas som “särintressen” eller “aktivism” undergrävs respekten för expertkunskap. Ett aktuellt exempel är när Sds migrationstalesperson Ludvig Aspling i Aktuellt beskrev Polisen, Domstolsverket och SÄPO som “opinionsbildare” när de kritiserade Sds förslag att ta bort permanenta arbetstillstånd.

När myndigheter framställs som politiska aktörer snarare än bärare av professionell kompetens, urholkas tilliten – både inom staten och hos medborgarna.

Istället för att fokusera på fakta och konsekvenser reduceras debatten till lojalitet och misstänkliggöranden. Kunskap blir ett slagträ snarare än en gemensam grund. Detta underminerar demokratins kanske viktigaste resurs: förmågan att lära och korrigera sig själv.

Regeringen bör ändra kurs. Utredningar måste åter bli prövande, inte bekräftande. Direktiven ska öppna för alternativ, inte låsa slutsatser. Remissvar ska bemötas sakligt och redovisas transparent. Och framför allt: expertmyndigheter ska ses som en resurs, inte ett hinder. Politikens styrka ligger inte i att ha rätt från början, utan i att vara beredd att ta reda på vad som faktiskt är rätt.

Niels Paarup Petersen (C) integrations – och migrationspolitisk talesperson

Madelaine Jakobsson (C) riksdagskandidat i Västerbotten