Madelaine Jakobsson, riksdagskandidat för Centerpartiet Västerbotten har skrivit en debattartikel om samverkan över partigränserna från norra Sverige.

Västerbotten har nio av riksdagens 349 mandat. Om vi räknar samman Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland handlar det om 30 ledamöter. Ett viktigt sätt för att stärka den norrländska rösten är därför att samarbeta över partigränserna.

I perioder har ”Norrlandsbänken” varit ett etablerat begrepp – ett uttryck för breda samarbeten mellan partier i norra Sverige som kan ge extra tyngd i huvudstaden, på samma sätt som regionala samarbeten i andra delar av landet många gånger varit framgångsrika. I en tid när regeringen dessutom saknar ministrar med tydlig norrlandsförankring blir behovet av sådana samarbeten ännu större.

Framöver behöver en mer samverkande Norrlandsbänk bli en viktig partner för både regioner och kommuner. Även om varje riksdagsledamot naturligtvis verkar inom sitt eget parti påverkas man också av den regionala identiteten och det ansvar som följer med att representera norra Sverige.

Min ambition, när jag nu kandiderar för Västerbotten, är att aktivt arbeta för fler partiövergripande initiativ som stärker utvecklingen i norr. Vi representerar olika partier och olika profilfrågor – men också många gemensamma intressen.

Norra Sverige bär upp stora delar av landets välstånd genom skogen, malmen och vattenkraften. Samtidigt ser vi hur lokal välfärd, infrastruktur och service successivt har urholkats i stora delar av våra län. Det är inte en hållbar utveckling.

Vår stora utmaning handlar om att få ihop helheten: klimatomställning, äganderätt, lokal välfärd och framtidstro i hela Västerbotten – samtidigt som vi måste hantera den växande regionala obalansen. Samma verklighet gäller också i andra delar av norra Sverige.

Pusselbitarna måste passa ihop. För mig börjar mycket i skogen. Här finns arbetstillfällen, exportintäkter, biologisk mångfald och en nyckel till klimatomställningen. Men här finns också konflikter som blivit onödigt låsta. De går att lösa om vi tydligt slår fast att äganderätten är en grund för ansvarstagande, inte ett hinder för hållbar utveckling. Frivillighet måste gälla och ersättning vara självklar när mark tas ur bruk.

Samma synsätt behövs inom jordbruket. Vi talar ofta om beredskap, men utan lönsamma gårdar finns ingen verklig beredskap. I dag pressas lantbruket av hög regelbörda och svag lönsamhet samtidigt som vi efterfrågar ökad självförsörjning. Den ekvationen går inte ihop. För att öka livsmedelsproduktionen i norra Sverige krävs bättre anpassade villkor: enklare regler, bättre tillgång till kapital och en offentlig upphandling som i högre grad prioriterar det som produceras nära oss.

Den gröna industrialiseringen i norr är en historisk möjlighet – men också ett test. Hur säkerställer vi att de värden som skapas här också kommer regionen till del? Företag som driver klimatomställningen behöver stabila spelregler, tillgång till el och respekt för lokalsamhället. Det kräver investeringar i elnätet, en ny energiöverenskommelse och utrymme för både storskaliga och småskaliga lösningar. Men det kräver också att vi vågar tala om rättvisa: att de regioner som producerar resurserna inte samtidigt ska mötas av sämre vägar, nedsläckt vägbelysning, svagare välfärd och minskad service.

Besöksnäringen visar tydligt vad som står på spel. Den skapar jobb och livskraft i hela regionen men är starkt beroende av fungerande infrastruktur och attraktiva livsmiljöer. När detta brister försvagas också möjligheterna till tillväxt.

Här måste politiken ange en tydlig riktning: Sverige måste hålla ihop. Norra Sverige kan inte bara betraktas som en resursbas, utan måste ses som en del av landet där människor ska kunna leva, arbeta och ha tillgång till en stark välfärd. Det här är inte bara en regional fråga – det är en nationell angelägenhet. Men ett gemensamt agerande över partigränserna kan göra både problemen och lösningarna tydligare.

Om jag får väljarnas förtroende att representera Västerbotten i riksdagen efter höstens val vill jag prioritera mer samverkan i frågor som är avgörande för länets utveckling. Efter tolv år som ordförande i Nordmalings kommunstyrelse har jag lärt mig att samverkan i praktiken alltid ger bättre och långsiktigare resultat och det är väl ändå för att nå resultat som vi är politiker?

Madelaine Jakobsson
Riksdagskandidat för Centerpartiet i Västerbotten