Veronica Edén och Madelaine Jakobsson menar att det behövs mindre klasser, fler behöriga lärare, en starkare elevhälsa och fler trygga vuxna i skolan.

”Jag orkar inte kämpa mot någon fler rektor som gärna vill möta behoven, men som saknar resurser. Jag har en sjuårig dotter hemma som inte vill leva längre, på grund av skolan.”

Orden kommer från en av de föräldrar vi träffat här i Västerbotten. Det är svårt att ta in att en sjuåring kan må så dåligt av sin skolsituation, men familjen är långt ifrån ensam.

Föräldrar till barn med funktionsnedsättning, till exempel autism, lever ofta under en press som få andra ser. Forskning visar på stressmönster jämförbara med soldater i strid.

De söker lösningar, provar strategier och gör allt de kan för att vardagen ska fungera och barnet få möjlighet att må bra och lyckas. Ändå är det inte barnets behov som föräldrarna beskriver som det tyngsta.

”Det är det andra som tär sönder oss.” Det är kampen med samhället, framför allt skolan. Alla möten. Alla mejl. All samordning. Kampen för att bli lyssnad på och hoppet om att barnet ska få rätt stöd. Det är detta krigande de så innerligt vill slippa.

Skolan har under lång tid fått större klasser, lägre lärartäthet och färre vuxna, samtidigt som kraven har ökat. Resultatet blir en sämre arbetsmiljö för både elever och personal och att fler barn faller utanför. Rektorer, lärare och elevhälsopersonal vet ofta vad som behövs. De försöker göra sitt bästa, men saknar alltför ofta resurser, personal och verktyg.

När stödet kommer för sent eller blir fel växer problemen. Det som kallas stök är ofta ett symtom. Ett klassrum som överbelastar. Misslyckanden som staplas på varandra. Ångest som blir utbrott, tystnad eller frånvaro.

100 000 elever får inte det stöd de har rätt till. Omkring 127 000 elever har omfattande frånvaro. Barn med autism och ADHD är kraftigt överrepresenterade. Nästan 20 000 lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Bakom varje siffra finns ett barn. Men också föräldrar som sjukskrivs eller måste gå ned i arbetstid, lärare som känner att de inte räcker till och skolledare som tvingas välja mellan akuta behov. Trycket ökar också på BUP och socialtjänsten.

Centerpartiet vill komma åt de bakomliggande orsakerna. Då behövs mindre klasser, fler behöriga lärare, en starkare elevhälsa och fler trygga vuxna i skolan. Glesbygden behöver riktade satsningar. Skolor med större behov måste få större resurser. Det behövs också fler flexibla lärmiljöer, som resursskolor och särskilda undervisningsgrupper, alltid utifrån elevens behov. Familjer behöver dessutom hjälp med samordningen. Föräldrar ska få vara föräldrar.

Lärare ska få vara lärare. Ja, det kostar. Men priset när barn inte får möjlighet att lyckas i skolan är mycket högre: i mänskligt lidande och ökade kostnader för bland annat psykisk ohälsa, utanförskap, kriminalitet och arbetslöshet. Framför allt finns en gräns som aldrig ska kunna passeras: Inget barn ska förlora livslusten för att skolan saknar resurser att ge rätt stöd i tid.

Madelaine Jakobsson (C), riksdagskandidat #1, utbildad lärare

Veronica Edén (C), regionkandidat #4, kommunkandidat #6 i Umeå, utbildad logoped