Nu gör vi uppror mot orimligheten, Västmanland!

DEBATT. Det här handlar inte om statistik. Det handlar om ungdomar som går till skolan på morgonen, pluggar inför studenten och gör planer inför sitt vuxna liv. Precis som andra blivande 18-åringar i Sverige gör, men skillnaden är att de här ungdomarna får ett utvisningsbesked samma dag som de blir myndiga.

I Sverige utvisas just nu unga människor exakt när de fyller 18 år. Det handlar om ungdomar som har vuxit upp här, gått i svensk skola, och planerat sin framtid i Sverige. För många av dem är Sverige det enda hem de känner. Ändå behandlas de som tillfälliga gäster. Inte för att de har begått brott. Inte för att de utgör ett hot. Utan för att systemet säger så.

Detta är inget olycksfall i arbetet. Det är en direkt följd av politiska beslut och i Västmanland märks konsekvenserna tydligt. Unga som sköter skolan, jobbar extra, pratar svenska och gör precis det samhället förväntar sig får besked om att deras liv här inte längre räknas. Deras framtid avgörs inte av hur de lever sina liv, utan av en förändrad paragraf. När den sista möjligheten att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter togs bort försvann också sunt förnuft ur migrationspolitiken. Kvar blev ett system som inte klarar av att se skillnad på människor.

Låt oss reda ut en sak. Personer som saknar rätt att stanna i Sverige ska återvända. Ett land utan regler fungerar inte. Men det som sker nu handlar inte om ordning och reda. Det handlar om att ett stelbent system kör över människor som gör allt rätt.

Det är orimligt. Det är ovärdigt. Och det är ett slöseri.

Vi kastar bort unga människors framtid i ett läge där Sverige skriker efter utbildad arbetskraft. När en ung person som gått hela sin skolgång här utvisas kastar vi inte bara bort en människa som vill bidra. Vi kastar bort den investering vi själva har gjort. Att först satsa på utbildning och integration och sedan utvisa människor precis när de står redo att ta steget ut på arbetsmarknaden och börja bidra, går emot all logik.

Vi förväntar oss att människor ska ta ansvar, integreras och bidra. Samtidigt slår vi sönder tilliten hos dem som faktiskt har följt reglerna.

Det går inte ihop.

Fler politiker säger nu att systemet blivit för hårt. Att det slår fel. Det är bra att de vaknar. Men det räcker inte att beklaga konsekvenserna av en politik man själv har varit med och skapat. Ansvar kräver handling.

Sverige behöver ett system som fungerar i verkligheten. Ett system som klarar att väga in människors faktiska liv, inte bara deras ärendenummer. Ett system som förstår skillnaden mellan den som utnyttjar reglerna och den som följer dem.

I grunden handlar detta om vilken sida politiken står på. På systemets sida. Eller på människors sida.

Människor tar ansvar. Systemet gör det inte. Det är dags att ändra på det.

Milena Axklo (C), toppkandidat riksdagsvalet Västmanland
Eva-Lotta Svensson (C), toppkandidat regionvalet Västmanland
Vicki Skure-Eriksson (C), toppkandidat kommunvalet Västerås