Uranbrytning i alunskiffer hör inte hemma i Sverige – inte nu, inte senare, inte alls!

InnehållSverige står mitt i en energiomställning. Vi behöver mer elproduktion, mer industriell utveckling och starkare självförsörjning av kritiska råvaror. Men ett område måste vi hålla fast vid med största tydlighet: Sverige ska inte öppna dörren för uranbrytning i alunskiffer. Det är inte ett rimligt pris att betala – varken för människor, natur eller framtida generationer. Alunskiffer är en av våra mest problematiska bergarter. Förutom uran innehåller den tungmetaller, svavel och andra skadliga ämnen. När man bryter i alunskiffer frigörs radioaktiva och giftiga ämnen som kan läcka ut i mark och vatten under mycket lång tid. Erfarenheter från tidigare brytning visar att saneringskostnaderna efter alunskiffer- och
uranbrytning kan bli enorma och pågå i decennier – ofta långt efter att företagen har lämnat platsen.
I Sverige har vi dessutom flera av landets mest värdefulla odlings- och grundvattenområden just där alunskiffer förekommer. Det handlar om marker som försörjer hushåll och livsmedelsproduktion, som riskerar att förorenas för generationer framåt om uran i alunskiffer börjar hanteras och brytas.
Debatten om uran har fått nytt liv i takt med att regeringen vill göra allt för att underlätta för ny kärnkraft. Men att blanda ihop behovet av metaller för den gröna omställningen med att bryta uran i en av våra mest miljöfarliga bergarter är att dra fel slutsatser. Vi behöver gruvor där förutsättningarna är goda, där miljöriskerna kan hanteras och där samhällets intressen inte hotas. Alunskiffer är motsatsen.
Det är viktigt att komma ihåg att uranet i svensk alunskiffer är av mycket låg halt. Att bryta uran vore inte bara riskabelt utan också ineffektivt – vi skulle skapa stora mängder farligt avfall för en mycket liten mängd energi.
Centerpartiets linje är tydlig: vi vill ha en ansvarsfull gruvpolitisk strategi. Det är inte ansvarsfullt att öppna för verksamheter där riskerna för vattenförorening, försurning, radioaktiv spridning och långvarig markpåverkan är så omfattande som vid uranbrytning i alunskiffer.
Regeringen är dessutom på väg att avskaffa det kommunala vetot för uranbrytning. Att kommuner har veto vid vindkraft, men inte när landskapsförändrande uranbrytning ska ske är lätt absurt.
Klimatomställningen måste gå snabbt, men den måste också gå rätt till. Vid brytningen behöver det fossila kolet i alunskiffer rostas bort vilket orsakar enorma klimatutsläpp. Vi kan inte lösa ett problem genom att skapa tio nya. Uranbrytning i alunskiffer är en klimatmässig förlustaffär.
Sverige ska ha en gruvnäring som är hållbar, ansvarstagande och långsiktigt trygg. Det är därför helt nödvändigt att vi sätter ner foten: uranbrytning i alunskiffer hör inte hemma i Sverige – inte nu, inte senare, inte alls.

Rickard Nordin, (C) Klimat- och energipolitisk talesperson
Karola Svensson, (C) Distriktsordförande Skaraborg