Det har alltid funnits inslag av en aktiv stat och blandekonomi i Sverige, men viktiga principer om marknadsekonomi dominerar. Nu håller den strategin på att spåra ur. Ledande ekonomer och experter inom finansområdet menar att regeringen avviker från vetenskap när det gäller synen på den ekonomiska politiken. Bland annat professor Lars Calmfors uttrycker detta i Dagens Nyheter nyligen.

På senare år har rågången mellan vad staten gör och vad marknaden sköter själv varit tydlig. Stat subventionerar sällan löpande drift för hushållen när det gäller energi. Medborgarna i Sverige står för de kostnader som uppstår när världsmarknadspriset svänger när det gäller betong och glasfiber samt alla andra oljebaserade produkter. När världsmarknadspriset stiger på råvaror betalar varje invånare den kostnaden och står därmed för en risk som skattekollektivet aldrig bör ta. Det är en ordning som är nödvändig om man tror på marknadsekonomi och tar avstånd från planekonomi.

En stat agerar för en viss samhällsutveckling, exempelvis att hålla nere alkoholförbrukningen genom alkoholskatter eller koldioxidskatter för att minska utsläpp. En regering stiftar lagar om medborgarnas tillgång till hälso- och sjukvård och likvärdighet i skolan. Staten överlåter åt kommuner och regioner att hålla ihop äldreomsorg och barnomsorg. Staten sköter aldrig drift av dessa verksamheter. Kommuner och regioner väljer driftsform, offentligt äldreboenden eller privata vårdcentraler. Sverige har olika utförande av välfärdstjänster för att främja individuella behov och lokala önskemål. Staten har ingen roll i lönebildningen, det sköter arbetsmarknadens parter. I kommunerna beslutar förtroendevalda om välfärden utifrån de möjligheter som finns och de synpunkter som medborgarna har där de bor. Det främjar dialog och innebär större förståelse än om verksamheten sköts av staten.

Staten finansierar polis, militär och högre utbildning, sådan verksamhet som är tydligt nationell. Staten har haft problem att organisera verksamhet som omfattar drift, exempelvis Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, eftersom det är svårt att organisera tjänster utifrån individuella behov i ett helt land. Välfärdstjänster ska utformas efter lokala behov, i stället för att drivas av statliga pekpinnar. Regeringen säger att skolan och sjukvården ska förstatligas, staten ska investera i kärnkraft och även garantera ett visst pris i driften. När det gäller olja och bensin har regeringen trasslat in sig i prisgarantier vid pump. Principer om marknadsekonomi lämnas därhän.

Det kan låta bra att staten ska ta över skolan och sjukvården eller att staten ska investera i kärnkraft och garantera ett visst pris på elen. Det kan vara frestande att staten garanterar ett visst bensinpris vid pump. Sverige har lämnat denna typ av planekonomi. Det är omöjligt att leda ett land med driftsuppdrag på statlig nivå och samtidigt subventionera priser för hushåll och företag. Om man vill att välfärden ska fungera samt

att fler jobb ska skapas bör staten begränsa sina uppgifter samt låta kommuner och regioner sköta viktiga delar av välfärden.

Fri företagsamhet är en grundbult i det svenska samhället. Många företag som agerar nära kunden och arbetar flexibelt är ofta den bästa utföraren av både handel, industri och viktiga välfärdsuppgifter. Många företag i nära dialog med kommunerna bygger ett starkt och demokratiskt samhälle. En stat som sväller och investerar i kärnkraft, bedriver drift av skola och sjukvård och garanterar priser på el tar på sig en alltför stor kostym. Till slut blir uppgiften ineffektiv samt oerhört dyr.

När ett samhälle genomgår förändringar, såsom att gå från fossilberoende till förnybart är marknadsekonomin det bästa verktyget. När världsmarknadspriset stiger på olja och bensin får alternativen utrymme. Biogas, vind och sol får konkurrensfördelar om staten avstår från att subventionera gammal energi. Viktig forskning som staten avsatt medel till i årtionden, för att främja ny kunskap om förnybar energi, kan tas tillvara om marknadsekonomiska mekanismer får råda.

Sverige har sedan 30 år tillhört Europeiska unionen och företag agerar på en global marknad. Lokala företag i exempelvis Göteborg eller Uddevalla levererar produkter utifrån hur internationell konkurrenskraft kan uppnås. Det finns inga möjligheter staten att bromsa marknadskrav som industrin lyder under. Vi behöver ingen planekonomi i Sverige, vi behöver mer marknadsekonomi. Det är märkligt att behöva påpeka det för en så kallad borgerlig regering. Konservatismen inom regeringen ha fått företräde framför en liberal syn på företagsamhet och tillväxt.

Kristina Jonäng, (c) Kandidat till riksdagen