Hälften av befolkningen är kvinnor. Ändå är kvinnors hälsa fortfarande eftersatt. Bara i Västra Götaland väntar omkring 9 000 kvinnor på vård inom kvinnosjukvården. Samtidigt begränsar S, V och MP i den politiska ledningen möjligheten för fler vårdgivare att bidra till den offentligt finansierade vården. Det betyder mindre kapacitet och färre vägar till vård – och riskerar att göra köerna längre.

När vården inte räcker till blir plånboken avgörande. Den som har råd kan betala privat för att få vård snabbare. Den som inte har råd får vänta. Så ska svensk sjukvård inte fungera. Och för kvinnor utanför storstäderna blir problemen ännu större. När avstånden är långa finns inte samma möjlighet att välja en annan mottagning.

Vi behöver fler vägar till vård, samtidigt står vi inför en stor kompetensutmaning. Det finns barnmorskor och gynekologer som vill bidra på olika sätt och för olika arbetsgivare, genom eget företag, personalägda mottagningar eller idéburna verksamheter. Vi har inte råd att stänga den dörren.

Därför vill vi öppna den offentligt finansierade vården för fler vårdgivare, för bättre tillgänglighet och vård närmare invånarna. Centerpartiet vill utreda hur fler offentliga, privata och idéburna vårdgivare kan bidra inom kvinnosjukvården. Det kan till exempel handla om:

• fristående barnmorskemottagningar,
• kombinerade mottagningar med barnmorskemottagning och gynekologisk öppenvård,
• mindre specialistmottagningar kopplade till vårdcentraler,
• filialer från större kvinnokliniker på vårdcentraler,
• tilläggsuppdrag för klimakterievård, likt Ungas Psykiska Hälsa (UPH)-mottagningar som är ett tilläggsuppdrag till vårdval vårdcentral

Men kvinnors hälsa handlar också om att få tillgång till rätt läkemedel.

Nästan 380 000 kvinnor över 45 år behandlas med hormoner mot östrogenbrist. Samtidigt gapar apotekshyllorna tomma. Hormonplåster i samtliga styrkor är restnoterade, och kvinnor tvingas leta på flera apotek, eller i värsta fall åka utomlands för att få tag på sina läkemedel. Det är inte värdigt. Kvinnors hälsa måste tas på större allvar.

• säkerställ svensk hormonproduktion och beredskapslager
• ge barnmorskor förskrivningsrätt för hormonläkemedel
• låt hormonpreparat mot klimakteriebesvär omfattas av högkostnadsskyddet
• stärk kunskapen om klimakteriet i vården och erbjud riktade hälsosamtal
• inrätta ett nationellt forskningsprogram för kvinnors hälsa
• säkerställ sexuell och reproduktiv hälsa genom hela livet.

Det är bra att klimakteriet har blivit en valfråga. Nu måste det också leda till förändring.

Cecilia Andersson, regionråd
Peter Heie, regionpolitiker
AnnaSara Perslow, regionpolitiker
Aida Karimli, regionpolitiker
Karola Svensson, regionpolitiker