Krönika

I slutet av året infinner sig behovet av att titta tillbaka på det år som gått och i år är inte vilket år som helst. Covid 19 har präglat hela tillvaron för andra året i rad. Pandemin borde gjort oss mer villiga att komma överens, hjälpas åt och vara rädda om varandra. Men har det blivit så?

Märkligt motstånd mot vaccinationer där rätten hävdas att ínte vaccinera sig som en slags frihet. Har jag inte sedan jag var barn levt i ett land välsignat av världsbäst mödra- och barnhälsovård, skolhälsovård och vård vid sjukdom som gjort barna- och mödradödligheten mycket låg och levnadsåren fler? Vaccinationer är viktiga framgångsfaktorer för att barn och vuxna ska slippa allvarliga sjukdomar och att vi kan se fram emot att leva friska allt längre. Det kallar jag frihet!

Smittkoppor finns inte längre hos oss, vi slipper tuberkulos, små barn dör inte av mässling, kikhosta och difteri osv, men dessa sjukdomar skördar tusentals dödsoffer varje år i fattiga delar av världen, för att inte alla får vaccin. Som sjuksköterska är det så självklart att skydda andra från sjukdom, att göra allt jag kan för att andra inte ska drabbas. Att det då finns personer verksamma i vården som tar sig ”friheten” att säga nej, trots att det inte finns medicinska skäl som hindrar, är ofattbart.

Vaccinet kom snabbt tack vare heroiska insatser av forskningen och att världens kunniga hjälptes åt. Jag tycker faktiskt som en debattör i veckan skrev, att den kompetensbrist som uppvisas när inte vaccin tas emot kan betyda att man inte har kompetens nog att jobba i vård och omsorg.

Oro, ensamhet och ökad psykisk ohälsa under pandemin ger oss kvitto på hur viktig social samvaro är, en lärdom att ta med oss framåt. Som liberal ger jag mesta möjliga frihet till individen, men gränsen går hitom att vålla andra skada och lidande.

Kaos i politiken lade ytterligare smolk i glädjebägaren. Misstroende mot regeringen för ett ännu inte framlagt förslag osv, osv. Visst har vi fått kvitto på att det inte går att samarbeta med de som står alldeles för långt ifrån oss i synen på människovärde, politiska värderingar och hur man handskas med demokratin i vårt land. Går också att fundera över frihet utifrån politikers och partiers rätt att ställa till det i politiken bara för att det går. När överskrids gränsen för acceptabelt och blir maktmissbruk och förakt för demokratin? – tål att reflekteras över.

Är makt viktigare än att hitta lösningar som gynnar svenska folket? Nej vi tycker inte det. Inte känns det troligt att kunna samarbeta med varken V eller SD, långt därifrån, men vi hoppas att eftertankens kranka blekhet går över i rodnande insikt hos de partier som står närmare oss, om var vänner och värden finns att skapa gemensamma framtidslösningar med och kring.

Välkomna till mitten, vi står kvar där sagt att vi står och vi vet vartåt FRAMÅT är!

Kanske en lite dyster betraktelse, men jag gläds över mycket t ex att medarbetarna i vården ställt upp så fantastiskt i pandemin och gör än – största respekt! - och sammanhållningen i partiet, att vi står i mitten av svensk politik och att vi har konstruktiva lösningar på samhällsproblemen. Partistämman var en stor framgång för samarbetsvilja och engagemang. Vi kunde trötta och nöjda ta med oss hem framåtsyftande ny politik för Sverige, inte minst kring jobb och företag, skolan, vården, landsbygden och klimat/energi. Har haft äran att justera protokollet från stämman och det är otroligt att vi genomförde så mycket debatt, tog tre omfattande program, behandlade över 600 motioner och allt med mycket god stämning.

Skönt i pandemi och politiskt kaos att vara med i ett friskt grönt parti – nu gäller valrörelse 2022 och efter en skön jul och nyår kittlar det att sätta igång och få väljarnas förtroende för ett bättre Sverige.

En riktigt skön och avkopplande Jul och det bästa av år 2022

önskar vi i distriktsstyrelsen

Anne Sörqvist
ordförande