Stoppa Utvisningarna

 En regel måste införas om att den som var under 18 år när asylansökan lämnades in också ska bedömas utifrån den åldern när beslut väl fattas, skriver Annika Krispinsson. UNT 22/8-2017

Amir från Afghanistan kom ensam till Sverige hösten 2015. Han hade tagit farväl av sin mamma och sina syskon ett halvår tidigare. Pappan och en äldre bror hade blivit skjutna av män som terroriserat den lilla byn under en längre tid. Familjen hade då flytt till Iran där de levde som papperslösa flyktingar. Men av olika skäl så måste familjen återvända till Afghanistan, och kanske var det Amirs tur nästa gång de onda männen kom till byn? Resan till Sverige tog ett halvår och var svår.

Vid gränsen till Sverige så lämnade han sin enda identitetshandling, en så kallad tazkira, till Migrationsverket. Den uppgav att Amir var 15 år.

Vid sidan om mina politiska uppdrag på regional och kommunal nivå, så är jag också god man, och den här fiktiva beskrivningen liknar de berättelser jag tar del av.

Många kom till Sverige under hösten 2015 och ovissheten om framtiden är tärande. Många har ännu inte fått sin asylansökan behandlad och har fortfarande inte fått någon kallelse till Migrationsverket för asylsamtal. Andra har haft sitt asylsamtal och får vänta i veckor eller månader på ett beslut.

Det är svårt att kunna fokusera på skola och studier när man inte vet hur ens framtid kan bli, om man får stanna eller inte.

De flesta genomgår nu medicinska åldersbedömningar, och även om de var i femtonårsåldern när de kom så är de ju äldre nu. Bedöms de vara över 18 år så blir de utvisade, såvida de inte har en direkt hotbild riktad mot sig.

Man kan ifrågasätta om det verkligen går att fastslå om någon är under eller över 18 år? Någon månad hit eller dit blir avgörande.

Jag förstår inte varför åldern ska vara avgörande?

FN:s barnkonvention, som säger att alla under 18 år är barn och att barnens bästa alltid ska vara i främsta rummet, har blivit ett hinder.

Många som kom från Afghanistan har varit flyktingar i Iran eller i Pakistan. Ofta finns inga anhöriga i det land som de utvisas till. I Sverige är ålder och födelsedagsfirande något självklart, alla vet vilket datum man är född på. Det vet man ofta inte i dessa länder.

Långa handläggningstider och brister i Migrationsverkets utredningar har skapat otrygghet och misstro. Det känns godtyckligt utifrån hur den enskilda handläggaren lägger upp samtalet och agerar i mötet samt hur hen uppfattar den ensamkommande ungdomen där på andra sidan skrivbordet.

Asylsamtalet är livsavgörande, och man har ett enda samtal på sig för att lägga fram sina skäl för att stanna.

Det gäller för den ensamkommande ungdomen att tänka igenom i förväg så att inga viktiga detaljer glöms bort. Att vara fåordig och tystlåten hjälper inte upp möjligheterna direkt. Jag har varit med vid några samtal på Migrationsverket, och upplägget på samtalen ser olika ut varje gång.

Säkerhetsläget i Afghanistan har försämrats och den afghanska regeringen har vädjat till euro­peiska länder om att avstå från att utvisa dem som fått avslag på sina asylansökningar. Sverige behöver göra likadant som i Tyskland, där man pausat utvisningarna. Och det är bråttom.

Jag skäms över att vi i Sverige vill skicka tillbaka människor till ett land som vi aldrig skulle sända våra egna barn till eller åka till själva.

Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas!

Vi i Centerpartiet värnar en generös migrationspolitik och rätten att söka skydd. Vi vill också att en särskild regel införs om att den som var under 18 år när asylansökan lämnades in också ska bedömas utifrån den åldern när beslut fattas. Långa handläggningstider ska inte vara det som avgör en ung männi­skas framtid.

Den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen måste agera.

Alla människor har drömmar om framtiden, framförallt under ungdomsåren. Det har man även om man är från Afghanistan och heter Amir. Skillnaden är bara att för Amir kan framtiden handla om liv eller död. Låt de afghanska ungdomarna få stanna!

Annika Krispinsson (C)