Strypta anslag till folkbildning farligt
Regeringen sätter ett av kunskapssamhällets verkliga fundament i gungning, skriver Catarina Deremar och Mattias Johansson.
Hotet mot folkbildningen seglar upp som en stridsfråga i dagens kulturpolitik. Detta sedan regeringen öppet påbörjat nedmonteringen av studieförbundens och folkhögskolornas verksamhet. Statsbidragen till Sveriges studieförbund – som 2022 organiserade nästan 730 000 deltagare i sina verksamheter – minskar med en tredjedel från och med 2024.
För folkhögskolornas del försvann 10 procent av medlen, nära 500 miljoner kronor jämfört med 2022, redan vid årsskiftet. Detta har inför läsårets start denna höst lett till färre elevplatser, uppsägning av personal och att skolorna tvingats pausa eller lägga ned kurser – allt inför en förestående lågkonjunktur.
Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna länge velat klämma åt Sveriges studieförbund och folkhögskolor. I kommuner där SD fått inflytande, som Sölvesborg och Trelleborg, har partiets folkbildningspolitik lett till stora förändringar. I riksdagen har man konsekvent försökt driva igenom sänkta anslag till folkhögskolorna, vilka i partiets budgetmotion 2017/2018 beskrevs som ”uppenbart samhällssplittrande, mångkulturalistiska verksamheter […] präglade av politisk extremism eller ensidig politisk påverkan”.
Det vi nu ser hända är de första konsekvenserna av vad denna fientliga inställning leder till på nationell nivå. Det är egentligen inte Sverigedemokraternas agerande som förvånar mest. Att det vanligtvis bildningsinriktade partiet Liberalerna ställer sig i fronten mot den fria folkbildningen, oroar desto mer.
Tidöavtalet var visserligen tydligt med att partierna ville ställa nya krav på folkbildningen och göra den ”mer transparent och förutsägbar”, vilket oftast brukar betyda en hårdare linje när det gäller anslagstilldelning. Trist nog tar de inte hänsyn till att Folkbildningsrådet sedan länge gjort ett omfattande arbete med att stärka kontrollen av studieförbundens verksamhet och finansiering. Redan 2021 presenterade rådet ett 18-punktsprogram med åtgärder kopplade till studieförbundens statsbidrag, med bland annat krav på gemensamma registerkörningar och signering med bank-id. Dessa var i sin tur baserade på rekommendationer som Riksrevisionen lagt fram.
Liberalernas utbildningsminister Mats Persson har gjort sitt bästa för att få slakten av folkbildningen att framstå som något positivt. Persson har betonat att pengar ska riktas mot yrkesutbildning och inte ”mot skattesubventioner för vuxnas fritidsaktiviteter”. Men att ställa yrkesutbildning mot folkbildning är som att ställa brottsbekämpning mot förebyggande åtgärder – när båda två behövs.
Neddragningarna sker dessutom i en tid när folkhögskolornas i riksdagen fastlagda uppdrag, att bidra till att stärka och utveckla demokratin, är viktigare än på länge. De genomförs trots att studieförbunden i hela landet, i så gott som varje kommun, utgör centrala forum för att nyansera förutfattade meningar och bekämpa faktaresistens. Folkbildningen är en helt avgörande resurs som når många som står långt från arbetsmarknaden och välkomnar alla oberoende av ålder, bakgrund eller funktionsförmåga. Studieförbunden har spelat en avgörande roll för de många ukrainare som kommit till Sverige efter Rysslands invasion. Det är här många tagit sina första steg för att lära sig svenska genom kurser för nyanlända, samtidigt som de på plats förvärvade kunskap om det samhälle de flytt till.
Med sin nya linje sätter regeringen ett av kunskapssamhällets verkliga fundament i gungning. Det är dålig politik, från början till slut, som Centerpartiet kommer att motverka med full kraft. Därför innehåller vårt budgetalternativ en satsning på den fria och frivilliga folkbildningen. Att montera ned funktioner för bildning och utbildning som verkar i hela landet, utmanar demokratin underifrån och riskerar ett ökat utanförskap.
Catarina Deremar, riksdagsledamot (C), kulturpolitisk talesperson
Mattias Johansson, ledamot (C), kulturnämnden Uppsala kommun, ledamot partistyrelsen, Centerpartiet