Populister, ny talman och sociala pelare på Federleys agenda

Vi har haft några intensiva månader i parlamentet.
Bland annat har en ny talman valts, vår partigrupp undgick med nöd och näppe att få ett antal nya medlemmar från oväntat håll och ett välmenande förslag om en ny socialpolitik för Europa har röstats igen.
Från svenskt håll riskerar den tyvärr att leda till motsatsen till social trygghet.
Den italienska Femstjärnerörelsen är en politiskt svårdefinierad populiströrelse, där en ledamot med en svensk jämförelse kan ligga nära Miljöpartiet, medan en annan röstar mer som Sverigedemokraterna. Gemensamt har de dock Europakritiken och kritiken mot de gemensamma institutionerna, som vi i ALDE-gruppen tror på. Om de sjutton ledamöterna från Femstjärnerörelsen hade slutit sig till ALDE har vi fått mer makt, men till en hög kostnad: vår grupp hade haft en mindre tydlig liberal profil och vi hade riskerat hård kritik för att vi samarbetat med ledamöter som tidigare delat grupp med Sverigedemokraterna. Inflytande är bra, men inte till vilken kostnad som helst.
Parlamentet har valt en ny talman i form av den konservativa gruppen EPP:s Antonio Trajani. Valet stod mellan honom och socialisten Gianni Pitella. Tyvärr var detta två okarismatiska kandidater utan de egenskaper som från liberalt håll hade varit de bästa hos en ny talman. Anledningen till att vi trots allt röstade för Trajani var att EPP lovade ALDE att arbeta för att nå upp till målsättningarna för Parisavtalet och att han gav löften om att arbetet med mänskliga rättigheter skulle fortsätta. Pitella och hans grupp kunde eller ville inte lova något av det.
Under parlamentets session i Strasbourg i januari röstade man för ett förslag om att införa en ”social pelare” inom EU. Tanken bakom är god. Men från svenskt håll finns det all anledning att oroa sig. Mycket av innehållet i den sociala pelaren står i direkt kontrast till vad vi tänker på som den svenska modellen. Det finns en risk för att arbetsmarknadens parter inte längre i lugn och ro kan förhandla fram avtal utan överstatlig inblandning. Dessutom har man i välmening drivit på för en minimilön, eller ett ”lönegolv”, som det uttrycks i texten. Vad de inte tänker på är att svenska lägstalöner redan ligger högre än golvet, så svenska arbetsgivare skulle faktiskt kunna sänka lönen, med hänvisning till det.
Jag kommer hålla ett seminarium tillsammans med svenska politiker från både höger och vänster för att försöka berätta för mina kollegor från andra EU-länder vad den svenska modellen innebär och varför vi vill värna den till varje pris. Förhoppningsvis kan det öka förståelsen för varför svenska liberaler ser den sociala pelaren som katastrofal och varför vi inte kan komma hem och säga till våra väljare att vi röstat för något som kan montera ner den svenska modellen.
Parlamentet förbereder sig också för en analys av konsekvenserna av Brexit. Det arbetet kommer att ledas av vår gruppledare Guy Verhofstadt. Vi kommer att få anledning att återvända till det längre fram, när vi vet mer.

