Därför är det viktigt för landsbygden att strandskyddet ändras
Den proposition om ett förändrat strandskydd som regeringen nu lagt fram, och som initierats av Centerpartiet som en del av januariavtalet, ser tyvärr ut att inte vinna gehör i riksdagen. Moderaterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har ställt sig kallsinniga till reformen i alla delar.
De föreslagna förändringarna av strandskyddet är viktiga för landsbygdens utveckling samtidigt som de inte skadar miljön eller hotar allemansrätten. Men vad är det nu landsbygden går miste om?
Jo. Den föreslagna reformen omfattar två huvudsakliga förändringar av vilka båda skulle få mycket stor betydelse för möjligheten att bygga strandnära på landsbygden. Om propositionen hade blivit verklighet hade vi gått från 100 meter strandskydd till 25 meter vid små sjöar och smala vattendrag.
I dag finns möjlighet till dispens hos kommunen eller att upphäva strandskyddet efter ansökan till länsstyrelsen. Men alltjämt gäller ett generellt förbud och endast i det enskilda fallet kan skyddet upphävas eller dispens ges och då tillämpas regeln om fri passage vilket enlig praxis innebär 25 meter. Närmare än så kommer man alltså aldrig.
Med de nya reglerna skulle själva förbudet gällt endast 25 meter och inom dessa hade det tvärtemot vad som gäller idag varit möjligt att ansöka om dispens så att bebyggelsen, eller tomten kan placeras närmare än så. Utanför dessa 25 meter hade man inte behövt fundera på dispensskäl överhuvudtaget. Det blir alltså ur den aspekten betydligt enklare att bygga vid små sjöar och smala vattendrag.
Den andra delen i propositionen som skulle fått stor betydelse är det nya begreppet strandnära utvecklingsområde, SUO. Landsbygden och framförallt mindre landsbygdskommuner hade genom propositionens förslag fått helt förändrade förutsättningar att bevilja strandskyddsdispenser.
I många fall kommer hela kommunen utom själva centrumkärnan att omfattas av skäl för dispens. Vad som kan anses utgöra ett strandnära utvecklingsområde avgörs av områdets betydelse för strandskyddets syften, antalet invånare i en tätort och hur bebyggelsetrycket, efterfrågan på mark ser ut. I propositionen kan man läsa att intill en tätort med mellan 3 000 och 7 000 invånare så är bebyggelsetrycket lågt redan någon kilometer från stadskärnan.
Det innebär, för en kommun i till exempel Säters storlek, att hela kommunen utom Säters stad skulle ha omfattats av SUO, vilket ger ett dispensskäl som kan åberopas av den som vill bygga strandnära vid sjöar och vattendrag, oavsett dessas storlek. En enorm förändring jämfört med nuvarande regler!
Nu ska man komma ihåg att platsens lämplighet för bebyggelse ändå alltid ska prövas utifrån plan- och bygglagen samt miljöbalken - så fritt fram hade det inte blivit ens med de föreslagna bestämmelserna.
Däremot hade ett i många fall onödigt hinder röjts undan. Faktum är att inte ens med ett helt avskaffande av strandskyddet skulle det bli fritt att bygga var och hur man vill. Det är i grunden något positivt. Det finns alltid flera intressen som behöver vägas mot varandra, enskilda och allmänna.
Det är självklart så att man skulle ha kunnat önska sig mer. Men politiken måste oavsett vem som styr ta hänsyn till flera intressen och det är trots allt inte så att alla svenskar vill att det ska bli lättare att bygga strandnära.
Inte heller råder konsensus bland oss som vill reformera strandskyddet, det är tydligt av den debatt som följt på propositionen. Liggande förslag gynnar landsbygden. De som hellre gynnar tätbefolkade områden som storstäderna är naturligtvis missnöjda.
Hans Johansson, riksdagskandidat #2