Talare Emina Music: Ukrainas sak är vår!

På en manifestation på Gustaf Adolfs torg, arrangerat av partierna i kommunfullmäktige talade Emina Music, regionpolitiker för Centerpartiet om sina egna upplevelser av krig, och vikten av att vi står upp för Ukraina.

Talet i sin helhet:

1991 var jag som vilken 4 åring som helst – älskade att leka och busa med min syster i vårt trygga hem i vår by, i Bosnien. Tryggheteten togs för given, jag visste ju inget annat – mamma och pappa var en självklarhet.

Men lyckan och tryggheten blev inte långvarig. Kriget nådde även min by, bomberna träffade även mitt hus och de onda tog även min pappa… De tog min pappa ifrån mig och min syster.

Saknaden, smärtan och tomheten har jag burit med mig hela livet. Tiden läker inte alla sår! Det gör ont än idag.

Det känns så orättvist att jag och min familj förlorat allt, behövt börja om men aldrig lyckats bli en hel familj igen. Pappa kan inte ersättas.

Förra året, 29 år senare får jag för första gången känna mig typ hel – vilken märklig känsla. Vilken lycka. Jag fick en son – han blev mitt allt – han är mitt liv och hela min värld. Han bär även min pappas namn.

För 2 veckor sedan stod jag här med min son för att visa stöd till Ukraina. Han låg i sin barnvagn och höll en ukrainsk flagga i sin lilla hand. Han viftade den. Det kändes nästan som att han förstod och viftade för frihet och demokrati.

Frihet och demokrati - något många tar för givet. På ett sätt önskar jag att min son ska vara en av dem. Att han aldrig ska uppleva en gnutta av skakig demokrati eller behöva oroa sig för sina rättigheter, sin trygghet och sin frihet. Men tyvärr är det inte den verkligheten vi lever i.

Jag blev inte förvånad när nyheten om Rysslands attack på Ukraina kom. Hur kan jag bli det? Jag har själv upplevt krig i Europa, 30 år sedan. Inte mycket förändras på så kort tid, och än värre, när det kommer till krig och makt, förändras inte mycket på lång tid heller. Historien visar att mänskligheten aldrig lär sig. Hur kan det vara så? När vi är så intelligenta och utvecklas inom andra områden!?

Nej, jag blev inte förvånad men jag blev arg och ledsen och orolig. Jag är trött på detta elände och känslan av maktlöshet!

Jag trodde nog att jag vid det här laget lärt mig hur jag reagerar när jag hör om krig och mänskligt lidande.

Jag var inte beredd på att jag skulle bli så känslomässigt påverkad av manifestation för 2 veckor sedan.

Minnen och känslor från mitt egna helvete kom och överöste mig. Det kändes djupare nu, jag är mamma nu.

Tanken av att mitt barn skulle behöva gå igenom det jag gått igenom skrämde mig.

Att min son skulle behöva fly sitt hem och sitt land, förlora sin trygghet och komma någonstans där han inte anses höra hemma, inte alltid är välkommen, inte kan göra sig förstådd eller får bli en del av gemenskapen.

Att han skulle behöva växa upp med endast en förälder. Dessa tankar tog hårt på mig.

Vetskapen om att det är just detta som väntar så många ukrainska barn just nu känns rent ut sagt för jävligt!

Kriget i Ukraina har redan tvingat över två miljoner barn och familjer på flykt. Fler kommer det bli.

En del av dessa kommer söka skydd här hos oss, en del i andra länder, och vissa kommer aldrig få den chansen. Många oskyldiga pappor, mammor, syskon och barn har redan betalat priset med sina liv.

Kriget måste stoppas! Liv måste räddas! Familjer får inte förstöras!

Ukraina är inte ensamma skyldiga att skydda sig. Sverige, Europa, världen är skyldiga att skydda Ukraina! Att skydda folkrätten!

Putin är ett hot mot alla i den fria världen!

Det är viktigt att alla som flyr från kriget vet om att EU och Sverige erbjuder skydd.

Vi måste värna asylrätten och vara en öppen famn för de som flyr undan krig och förtryck.

En del människor kommer komma till Sverige, varav vissa till vårt Göteborg.

Låt oss ta emot ukrainska folket med öppna armar. Låt oss försöka återskapa någon slags trygghet och glädje till alla dessa människor som bär på brustna hjärtan över det och dem de förlorat. En vän, en familjemedlem… en förälder, och än värre – ett barn.

Låt inte Göteborg kännas kallt, låt dem inte känna sig som ovälkomna främlingar och bördor. Låt dem bli en del av gemenskapen.

Ha tålamod! Ha hjärta!

Ukrainas sak är vår sak! Idag är det deras rättigheter och demokrati som hotas och kränks. Imorgon kan det vara våran!

Slava Ukraini!