Administrativ ombildning behövs

De senaste åren har det funnits många lösningar för att ta tag i de skenande ekonomiska problemen i kommuner och landsting. Bara i Uppsala har vi på senaste tid fått höra mycket om Akademiska Sjukhuset och dess underskott. Samtidigt har politiken börjat återbesöka idén om långsiktiga reformer gällande Sveriges administration och skattesystem. I det läget bör vi ta med i dessa diskussioner hur sprickan mellan stad och land ska minska bland annat genom fler regionala skattebaser och utökat självbestämmande i regionerna. Upplands Nyheter (9/11-2018)

Idag har vi situationen att det finns stora skillnader i kvalitet på utbildning och vård beroende på i vilken kommun och i vilket län man bor i, vilket går emot svensk lagstiftning. Det har funnits många idéer på hur detta ska lösas. Ett av de tydligaste exemplen är just regionsammanslagningar för att utöka skattebasen till sjukvården. Men det är en ”quickfix” och kommer göra lite åt att lösa kärnan till problemet.

Huruvida kommuner och landsting ska kunna ha råd med välfärden är att just skattesystemet är baserat på befolkningsunderlaget och i synnerhet på direkt skatt på inkomst. I den kommunala skatten ingår skatt till kommuner och till landstingen. Denna ligger i genomsnitt i riket på 32,1 procent. Detta räcker inte till för att hela landet ska kunna erbjuda likvärdig vård och utbildning. Därför behöver vi titta på att regionalisera fler skattebaser än enbart direkt skatt på arbete.

Bolagsskatten som är skatt på företagens vinst eller kapital som ligger på ca 22 procent i Sverige och betalas direkt in till staten. Arbetsgivaravgifter är ett annat exempel på en större ”skatt” som företag betalar in till staten. En stor del av dessa pengar som kommit in till staten, pytsas senare ut igen till kommuner och landsting i form av statsbidrag. Men då handlar det om en tjänstemannabedömning kring vart dessa pengar gör mest nytta. Dessa tjänstemän befinner sig långtifrån den lokala nivån och kan således inte göra kvalificerade bedömningar.

Skulle en större andel av dessa skattepengar direkt tillfalla kommuner och landsting skulle vi ha en utökad skattebas på det kommunala och regionala planet. Detta skulle vara positivt i tre avseenden; först att politiska makthavare får en större budget att arbeta med som dessutom motsvarar det skatteunderlag som faktiskt finns i kommuner och län. För det andra, det skulle ge medborgarna en större transparens till vart skattepengarna går, och därmed stärka medborgarnas förtroende till att skattesystemet. För det tredje skulle detta göra att de svenska företag som har rikstäckande verksamheter faktiskt betalar skatt till de områden där de har sina verksamheter.

För att göra detta mer överblickbart bör vi i samband med omformning av skattesystemet, diskutera regionernas roll. Och då ska vi inte prata sammanslagningar som tidigare har varit fallet, utan om utökat ansvar för landsting och regioner. Det logiska vore att det utökade skatteintaget sker regionalt, och att regionspolitiken stärks för att kunna ta över en större del av de arbeten som statliga myndigheter gör regionalt inom bland annat Länsstyrelserna såsom regionala strategi- och samordningsarbeten.

En utökad roll för regionerna skulle även innebära att region-politiken tar över vissa kommunala ansvarsområden. Exempelvis skulle ansvaret för skolpengen skulle tillfalla en regional utbildningsnämnd som får ta ett helhetsperspektiv på utbildning i länet med syfte att säkra jämlik utbildning i länet. Kommunernas utbildningsnämnder skulle fortsatt vara huvudman för skolan men skulle slippa sitta på två stolar.

Denna lösning skulle innebära ett decentraliserat styre på riktigt där regionbildningarna som sker runtom i landet skulle innebära att den politiska makten förskjuts från staten till att hamna närmare folket och gör att medborgarna har fler ingångar till att delta i ett regionalt och kommunalt självbestämmande, och aktivt kunna påverka sin egen situation.

I slutändan kan jag mest summera att jag anser att detta förslag skulle stärka demokratin. Men framförallt rimmar det väl med ett land som trots sin ”lilla” befolkning sträcker sig160 mil från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr med alla olika geografiska, demografiska och kulturella skillnader däremellan som det faktiskt innebär.

Gustaf Eskhult
Ledamot i Regionfullmäktige (C)