Bluff om satsningar
Debatt När de rödgröna ger med den ena handen tar de med den andra, skriver alliansens regionråd Lina Nordquist (L), Stefan Olsson (M), Johan Örjes (C), Anna-Karin Klomp (KD) och Emilie Orring (M).
Regeringen utlovar 20 miljarder till välfärden. En mångmiljardsatsning till välfärden, säger de rödgröna, men hur ser den ut i verkligheten? Inte en enda ny krona. I verkligheten är de så kallade satsningarna nya namn på gamla pengar, till exempel professionmiljarden och satsningen på kvinnors hälsa.
Bidragen ersätter gamla, riktade statsbidrag som nu avskaffas. En miljardsatsning till välfärden som baseras på avskaffade bidrag med samma syfte är inte mycket till satsning.
Ändå har denna så kallade satsning målats upp som sjukvårdens räddning. Den 17 januari i år skrev sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) och regionråd Vivianne Macdisi (S) i SvD att god vård kräver ”såväl en tillräcklig grundbemanning som goda arbetsvillkor, tid för återhämtning och en lön som både lockar och håller kvar erfarna medarbetare. Detta är i grunden en arbetsgivarfråga för landstingen, men återigen gör statens ekonomiska tillskott att förutsättningarna för detta förbättras.”
Denna beskrivning är fullständigt felaktig. Riktade, tidsbegränsade satsningar kan nämligen inte användas där de behövs mest, nämligen till acceptabel löneutveckling och bättre bemanning. Bidragen är ju just tillfälliga, och ingen vill ha en tillfällig anställning eller en tillfällig löneförhöjning.
Inom förlossningsvården har regeringen till exempel utlovat 500 miljoner på två år. Därefter finns inte längre bidraget. Region Uppsala får knappt 18 miljoner kronor av dessa tidsbegränsade medel, men inte en krona av medlen till förlossningsvården kan användas till fler anställda med goda löner.
Det går ju inte att anställa barnmorskor, för att sedan säga upp dem, det är heller inte möjligt att göra en ordentlig lönesatsning, när man senare blir av med pengarna och måste sänka lönerna igen.
Vi vill ge ytterligare ett exempel på de rödgrönas feltänk: vården av för tidigt födda.
I SvD (17/1) skrev sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) och regionråd Vivianne Macdisi (S) om åtgärder de ”särskilt vill lyfta fram för att svensk neonatalvård ska stärkas med patienten och familjen i centrum. Det måste finnas tillräckligt många neonatalvårdplatser i Sverige för att möta behovet. Detta är i grunden ett ansvar för landstingen”. Neonatalavdelningen skulle rustas och expanderas men i verkligheten är moderniseringen framskjuten till 2027. I skrivande stund är hälften av nuvarande vårdplatser stängda, varav permanent. Inte en enda av dem kan öppnas med statsbidrag.
De rödgrönas ”satsningar” är inga satsningar. Överhuvudtaget inte. Ett mer rättvisande ord för sådana här politiska utspel med debattplakat och tidsbegränsade bidrag är ”pressmeddelandepengar”.
Pressmeddelandepengar från ett år blir i en cirkulär, rödgrön ekonomi nya pressmeddelandepengar året därpå. Pengarna ger rubriker, reportage från studiebesök och goodwill, men kommer i verkligheten till begränsad nytta.
Även om regeringen håller sitt löfte att rikta de 20 miljarderna till välfärden fram till år 2022, innebär det inte en enda nyanställd, inte en krona löneökning, och heller egentligen inte ens ökade tillfälliga bidrag.
Det som behövs för att få bättre sjukvård är god arbetsmiljö och mer resurser, och det som krävs för att få mer resurser är att fler betalar skatt.
Annars finns inga nya pengar att fördela, varje rödgrön ”satsning” blir bara en omfördelning av befintliga resurser.
Välfärden kan aldrig räddas med vare sig höjda skatter eller statsbidrag. Den verkliga lösningen är en skattepolitik där arbetstillfällen, innovationer och företagsamhet belönas, tillsammans med arbetsmiljö och löneutveckling som lockar kunniga medarbetare.
Stefan Olsson
regionråd (M)
Lina Nordquist
regionråd (L)
Johan Örjes
regionråd (C)
Anna-Karin Klomp
regionråd (KD)
Emilie Orring
regionråd (M)