Desinformationens tidevarv
I det dagliga nyhetsurret är det svårt att tolka vad som är viktiga nyheter, riktiga och goda nyheter som är till fördel för oss medborgare. Mycket missledande information har kommit den sista tiden speciellt från det stora landet i väst.
Jag hoppas verkligen att vi är tillräckligt upplysta i detta land att vi inte råka ut för liknande stora villfarelser. Det mänskliga psyket leder oss ju gärna till handlingar som är lätta och roliga, inte innebär alltför mycket ändring av våra liv och våra vanor, och ser ut vara bra för plånboken. Med nya tekniker som är lätta att använda är vi ständigt uppdaterade. Var och varannan, såväl ung som gammal, går ju numer med en lysande platta i handen. Vad är det då vi får reda på och hur hanterar vi det?
På det personliga planet där vi endast tar ansvar för vårt eget agerande är ”öppen” information i sin ordning, men vi som ska ta ansvar för sjukvård för en hel region, i detta fall Uppsalas, får lov att tänka längre än det som är lätt och billigt.
Det är några månader sedan min senaste artikel. Den handlade om att patienten skulle i möjligaste mån vara medskapare av sin vård. Patienten i centrum. Detta skrevs efter ett seminarium om hur yngre personer med kroniska sjukdomar kan/bör vara mer delaktiga i sin vård. Dessa patienter är oftas mycket insatta i sin sjukdomsbild och med nya tekniska hjälpmedel tar de över mycket av vårdpersonalens arbete. Informerad patient med viljan att hålla sin sjukdom i schack och med hjälp av tekniska lösningar, det är bra.
Det är många fler som drar nytta av tekniken, kollar på nätet och på 1177 men frågan kvarstår hur tolkar man de svar man får. Senast på ”Fråga Doktorn” kom en fråga om företag som erbjuder provtagning på nätet. Svaret blev, det är inte provet utan vad gör individen med svaret. För att individen skall axla mer av sitt eget vårdande måste utbildning till. Hur ser det ut i skolorna? Får eleverna kännedom om ett hälsosamt liv, får de reda på hur kroppen fungerar, vad som är bra eller mindre bra. Mathållning, motion, socialt umgänge mm. Har individen senare i livet fått tillräcklig information att själv skicka efter prover, testa sig hemma och sedan få elektroniska svar som skall bedömas. Finns massor på nätet. Gör man då som det flesta tar den lättaste/billigaste lösningen eller leder svaret till ett onödigt akutbesök, eller hur lär man sig bedöma när man skall göra vården själv.
Har grunnat på detta då den ovan nämnda E-häso- informationen var upplyftande men den som erbjöds för någon vecka sedan fick min ”ryggmärg” att reagera. Det är lätt att dras med i den tekniska optimismen, allt klaras av, inte med piller, men med en dator och uppkoppling till en maskin eller vårdpersonal på distans. Utvecklingen drivs av ekonomiska skäl inte av medmänskliga. Även om det är personalbrist får man inte för lättvindigt plocka in elektronik i stället för en mänsklig kontakt. Vi inom Regionen skall tänka på alla som har vårdbehov och de största och tyngsta behoven har de äldre. Där är det extra viktigt med okomplicerad närhet till vården. Teknikentusiasterna tror att man kan hjälpa alla med robotar, som ska få gammal att prata till en skärm men inte vara nära en annan mänsklig varelse och få social stimulans. Som någon sagt en robotsäl kan inte ersätta en människas mjuka hand. Var är vårdetiken i detta.
För att stödja den yngre befolkningen att själva hålla sig friska och vårda vår åldrande befolkning kan man inte bara lita på tekniken det måste finnas vårdande händer nära. Vi måste hålla vårdcentraler och distriktssköterskemottagningar öppna och gärna fler spridda i regionen. Vårdcentralen bör vara en utbildningscentral för vård och hälsa. Där skall all teknik finnas tillgänglig, korrekt information ges och självklart skötas av kunnig personal. Fungerande närvård avlastar akutsjukvården och kostar bara en bråkdel.
Centerpartiet satsar på nära vård.
Kristina Freerks, ers. Vårdstyrelsen