Självförsörjning viktigt vid kris

I början av ett nytt år brukar
det alltid uppstå en säkerhetspolitisk diskussion. Orsaken är Folk och försvars
konferens i Sälen, som alltid leder till att försvars- och säkerhetspolitiska
frågor kommer upp på dagordningen. Så också i år.

Men säkerhetspolitik är inte bara vapensystem och soldater,
det handlar också om att kunna klara försörjningen, inte minst vad gäller
livsmedel. Och det läget kan bli aktuellt betydligt tidigare än vad rena
stridshandlingar märks. Under första världskriget utsattes Sverige för en svår
situation när det gällde livsmedel. Så skedde också under andra världskriget,
men då fanns en betydligt bättre beredskap – man hade lärt av erfarenheten. Så
fortsatte det under kalla kriget – det fanns en beredskap och en planering för
den svenska livsmedelsförsörjningen, med allt från beredskapslager av mat till
en organisation för hur jordbruket skulle kunna drivas vidare under beredskap.

Men idag är detta historia. Delvis till följd av säkerhetspolitiska
bedömningar och delvis på grund av utvecklingen i samhället har
försörjningsberedskapen rustats ned. Beredskapslagren är sålda, både byggnader
och innehåll.

På senare år har dock allt fler börjat uppmärksamma att
detta är en svaghet i den svenska beredskapen. Centerpartiet har till exempel
krävt att den svenska självförsörjningsgraden ska öka. Det är ett viktigt
besked och en tydlig inriktning. Sverige måst i en tid av kris och krig kunna
klara av livsmedelsförsörjningen. Det går inte då att räkna med att vi kan
importera mat från andra länder.

Ett problem för att åstadkomma detta så att det också ger
resultat i praktiken är att både samhället i stort och jordbruket förändrats
kraftigt under de senaste decennierna. Det gör att det redan vid ett rätt
kortvarigt avbrott kan bli stora problem. Bara det att få mat ut till butikerna
har blivit mer känsligt i och med att lagren blivit större och ska serva allt
fler butiker. Här har alla ett eget ansvar att kunna klara sig åtminstone någon
tid utan möjlighet att handla från butiken.

När det gäller själva livsmedelsproduktionen kan den
knappast hållas igång särskilt länge utan maskiner som i det flesta fall fodrar
endera el eller diesel. Det gör att bränslefrågan blir oerhört viktig.

Det behövs en ordentlig planering för hur Sverige ska klara
en krissituation där vi på grund av avspärrning eller andra orsaker inte längre
har tillgång till importprodukter. Det kräver att vi i grunden har en rimlig
självförsörjningsgrad för livsmedel, men också att det finns planer för hur
produktionen ska ställas om och anpassas. Den delen av planeringen kanske inte
är lika spektakulär som försvarets övningar, men ska den är lika nödvändig.

Johan Örjes (C)

Oppositionsregionråd