Tankar från gräsroten

Den här livgivande indiansommaren har gjort mig gott. Och även många andra, hoppas jag. Några tankar som har fått mig att söka information hos berörda utövare av sjukvård rör kostnadsutveckling, schemaläggning och effektivitet.

Efter att ha luskat lite i den världen, har några saker fastnat i medvetandet och skulle vilja se dessa prövade.

Sjuksköterskor är överbelastade och hinner inte med.

Så verkar det vara, men borde inte. Kan det bero på omfattande journalföring? Den innehåller ofta allt som en patient har varit med om tills utskrivningen. Det kan vara detaljer som att ett sömnmedel har getts, en förstoppning har åtgärdats osv. Sådant som inte har någon relevans när patienten återkommer senare. Om man låter journalen innehålla ett ”beslutsprotokoll” innehållande väsentligheterna som vägleder vid ny behandling, underlättar det att snabbt ge relevant information. Detaljer från ronder och möten kan skivas upp fortlöpande med blyerts på ett eget ark som biläggs journalen. Dessa anteckningar suddas sedan och kvar blir information som är rensad och tydlig för personalen.

Läkarna hinner inte med och köer uppstår.

Så skulle det inte behöva vara. Få länder har så många läkare per capita som Sverige. Ett problem som tycks vara svårt att komma tillrätta med är sprickande scheman. Dessa får ofta en dominoeffekt i vårdkedjan. Ett exempel är läkaren på akuten som inte kan tjänstgöra och ortopeden som skulle operera måste i stället till akuten för att ta hand om denna. Det är heller inte ovanligt att operationer måste ställas in för att det saknas sköterskor och biträden. Det är klart att inga scheman i världen kan lösa det problemet. Och då frågade jag om frånvaron. Frånvaro som kan tas med i planeringen är utbildning, konferenser och semestrar. Inget konstigt med det. Det som stjälper planeringen är plötslig frånvaro som t.ex. VAB, vård av barn. Det har tagit tid att få fram denna välkomna reform som ett steg i jämlikhet mellan föräldrar. Men schemaläggarna får det inte lätt när de snabbt ska lösa uppkommen frånvaro.

VAB funktion.

Då fick jag följande tanke: Ponera att landstinget kunde tillhandahålla en VAB-funktion? Kanske en sjukstuga för akut omhändertagande av personalens barn eller poolpersonal som kunde rycka ut och lösa det akuta problemet. Alla skulle bli glada. Idén kan inte vara särskilt originell. Stora arbetsgivare har ofta dagis möjlighet i egen regi. Men varför inte även en sjukstuga? Kunnig personal finns ju redan.

Varför går inte dessa urgamla problem i vården att komma till rätta med?

Den frågan var mer eller mindre retorisk och ställdes av en överläkare och kirurg. Sitter det i väggarna, vår inställning till jobbet, gamla föreställningar? ”Det borde inte vara så svårt att ändra på”.

Bernt Sahlberg ( C)

Ersättare i Landstingsfullmäktige