Depressioner, kulturellt eller reaktion på mindre makt och tro inför framtiden
Nyheter flödar dygnet runt genom TV och andra medier. Som medborgare blir man ständigt utsatt för världens ondska. Det är ”elände,elände,elände och åter elände” för att citera Hasse och Tage. Krig, svältande barn, skolmassaker, mobbning, torka, och nu vargavinter och snökaos för att nämna en dagsportion. Svenska ungdomar är mer deprimerade och har låg framtidstro. Äldre män är mer självmordsbenägna. Inte så svårt att förstå. Man kan lätt tro att det är jordens undergång. Men så långt borta i Asien leende, friska ungdomar glittrande med guld, silver och brons som bevisar att idogt arbete och framtidstro ger hopp och glädje. Upplands Nyheter 9 mars
Ja, de senaste veckorna har varit en nyhetsmässig berg-och-dalbana. Hur gör vi som individer för att hålla känslorna i balans?
Inom Region Uppsala har sedan en längre tid uppmärksammats att många ungdomar mår dåligt, och antalet stiger. De behöver få prata av sig och reda ut sina grubblerier. Vuxna i deras närhet måste lära sig tecknen, mönstren på undomar utsatta för mobbning och uteslutning, skolkning, ätstörningar mm.Tyvärr, i många fall är inte föräldrar och skola tillräckligt utan ungdomen måste hänvisas till sjukvården för att få adekvat vård och behandling. Tyvärr har detta steg från det lokala stödet till Ungdomsmottagningar och BUP blivit större och med långa väntetider, då personalbrist bland psykologer och kuratorer gjort att flera lokala mottagningar har stängts. Ungdomarna har hänvisats till ungdoms- mottagningar i Uppsala eller till psykiatrins hus, UAS. Detta ses av många som ett hinder, ungdomen i många fall mäktar inte med väntetider, planering av resor och inblandning av anhöriga. De vill ha näraliggande lokaler, kontakt med väl bekant personal, och att ha möjlighet att komma förbi med kort varsel på egen hand.
En annan åldersgrupp som har kommit i media den senaste tiden är depressioner och självmord bland äldre män. Detta är inget nytt fenomen utan har tyst funnits ”under ytan” i många år, speciellt i den nordiska kulturen. Det finns ett etablerat uttryck, att ensamstående protestantiska män från eller uppväxta i den nordeuropeiska kulturen har en större risk för depressioner och självmord. Männen är medelålders eller äldre, ensamboende eller änklingar. De har svårt att ge uttryck för sina känslor till ex. saknad efter en maka, vid ohälsa biter de ihop och tror att problemet går över, och de har liten kontakt med närstående och vänner, vill inte störa. De isolerar sig ofta, har svårt att vara social och tar inte kontakt, går inte ut. Många kan inte laga ordentlig mat utan det blir kaffe, limpsmörgås och gröt. De är svältfödda både fysiskt och psykiskt. Vi har nog alla sett filmen ”En man som heter Ove”. Mer behöver inte sägas än att det är vanligare än det som media och sjukvården rapporterar.
Ja, hur ska vi gå tillväga när ungdomarna, vår framtid, mår dåligt och våra äldre som byggt upp vårt sammhälle, blir marginaliserade. Svaret är inte enkelt då vi inte styr över omvärldens ondska, men här i Sverige och lokalt i Regionen gäller det att satsa på utbildning, upplysning och utbyggnad av de lokala sjukvårdssystemen. Just nu omarbetas primärvårdens roll i det framtida sjukvårdslandskapet.
Av artikeln ovan kan vi se att lokala insatser bör förstärkas, inte bara med psykologer, kuratorer och socionomer utan också med fler distriktssköterskor. Tillsammans kan de lokalt stödja utbildning och upplysning till skolor, äldreomsorgen och allmänheten. Korrekt information gör det lättare att hitta rätt i sjukvårdssystemet när behov uppstår.
Kristina Freerks (C)
Ersättare i Regionfullmäktige och Vårdstyrelsen