Norrbottniabanan - fort och fel blir väldigt fel

Debattartikel publicerad i VK 180828. Beslutet om att bygga Norrbotniabanan är bra. Nu handlar det om att sträckningen av banan förbi Sävar. Det är lätt att se flera skäl till varför man bör tänka till lite extra kring dragningen – och inte minst ordentligt titta på de långsiktiga positiva effekter som den norra sträckningen genom/förbi Sävar samhälle ger.
Det skriver Mattias Larsson, gruppledare för Centerpartiet i Umeå, och Eric Bergner som är kommunfullmäktigeledamot (C).

Läs mer på Mattias Larssons blogg: http://blogg.vk.se/mattiaslarsson/

Både Trafikverket och Umeå kommun har hållit/håller samråd om bansträckningen, respektive översiktsplanefördjupningen av Sävar. I vår värld så måste samråd betyda samråd och inte att allt redan är bestämt. Om stäckningen redan är beslutad varför då ha ett samråd?

Det är ju att lura människor!

Förändringen av sågverksstrukturen har de senaste decennierna har gått med rekordfart, det blir allt färre allt större sågverk.

Det gör att logistikfrågorna blir allt viktigare både ur ett kostnads- men även miljöperspektiv med intransport av timmerråvaran och uttransport av förädlade trävaror på järnväg om det är möjligt.

Timmerterminaler byggs och planeras runt om i norra Sverige för att lägga om intransport av virke från landsväg till järnväg. Vid Sävar såg har de senaste åren investerats i högteknologisk teknik för hundratals miljoner för att öka råvaruutbytet och den sammantagna produktionskapaciteten. Med de planer som finns just nu så kommer den totala godsvolymen närma sig två miljoner ton och därmed kommer Sävar såg vara den plats som genererar allra mest godsvolym mellan Umeå och Skellefteå!

Om Norrbotniabanan behövs för godsets skull är Sävar såg en självklar angöring!

Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut (Skogforsk) har sin norra forskningsstation i Sävar med plantskola, laboratorium och en anläggning för fröservice till skogsbruket. Hela anläggningen omfattar 80 hektar och har funnits i Sävar i nästan 50 år. Den tillämpade forskningen som bedrivs vid stationen bygger på att man under långa tidcykler 20-25 år, kan få fram trädplantor som är nyckeln till bättre skogar och en ökad fotosyntes. 60 procent av alla fröer i svensk skogsträförädling har sitt ursprung i Skogforsk.

En bra föryngring är grunden till ett hållbart skogsbruk och ger den allra bästa klimatnyttan. Norrbottniabanan beräknas bidra med minskade CO2 utsläpp på ungefär 85 000 ton CO2 per år.

Det forskningsarbete som gjorts och görs visar att man minskar klimatpåverkan med 150 000 ton CO2/år. Tack vare ökad tillväxt hos de träd som planteras med frön från Skogforsks avelsträd. Till detta skall läggas de miljardbelopp i ökade intäkter för svensk skogsnäring som genereras!

Det säger allt om betydelsen av en orörd forskningsstation!

Det nu föreslagna stationsläget ska enligt kommunen och trafikverket ha stor betydelse för arbetspendlingen till Umeå tätort. I dag har Sävar busstidtabeller som har cirka 25 tur och retur avgångar till Umeå tätort, restiden för hälften av avgångarna till de stora arbetsplatserna Nus och Umeå universitet är tio minuter, för två linjer finns det åtta hållplatser i Sävar samhälle.

Om man bygger ett resecentrum med pendeltågstrafik så kommer busstrafiken att minskas. Det ser vi från tidigare etableringar som i Hörnefors eller Vindeln

Dessutom kommer troligen restiden öka då tåget ju inte går närmaste vägen till Nus utan kommer gå via Dova, över I20 skjutfält, i en båge via godsbangården, passera Umeå C innan det slutligen når Umeå Ö. Så man bör nog fundera på om tågpendling mellan Sävar och Umeå egentligen är ett attraktivt transportsätt.

Dessutom bör ju ett resecentrum om det skall vara attraktivt och fungerande möjliggöra byte till och från buss samt parkering för bil, vilket vi tror bli svårt att ordna på ett bra sätt där det i dag föreslås lokaliseras. Stationslägets placering för arbetspendling till Umeå anser vi är överskattat.

Trafikverkets och kommunens förslag till järnvägssträckning i ett sydligt läge innebär att E4an korsas två gånger, på grund av landskapet i sträckningen måste järnvägen byggas upp på pelare cirka sju meter ovanför Sävarån.

Stationen med resecentrumet ska kunna anslutas med buss och bil, med anslutningsvägar och parkeringsytor kommer det att kräva stora ytor.

Befintliga och planerade bostadsområden kommer att påverkas av framför allt ”bullrande” godståg. Som kommer passera rakt igenom Sävar dygnet runt.

Det är svårt att se hur en sydlig dragning skulle öka attraktiviteten för Sävar utifrån förändrad landskapsbild med en europaväg och en järnväg genom de centrala delarna av Sävar. Den norra dragningen är den som ger den sammantaget bästa lösningen och dessutom framtidssäkrar både Norrbotniabanan och Sävar samhälle!

Mattias Larsson
Eric Bergner