Inhumant att tro att barn är säkerhetsrisk

I VLT idag skriver Vicki Skure-Eriksson om rykten som har florerat nyligen. Här följer hela texten.

Den gångna veckan har varit en av de mindre roliga som förtroendevald. En anonym insändare på Axpixlat, skriven med tydlig SD-retorik, beskyller mig som ordförande i Grundskolenämnden bland annat för att ”varje liten landsortsskola ska kartläggas, inventeras och scannas av, i jakt på vilka av dom som har en övervägande del etniskt svenska elever” och att det ska ”bedrivas bussning från invandrartäta skolor till landsbygdsskolor”. Skribenten påstår dessutom att rektorn för Orrestaskolan ska ha ”satt ner foten” och vägrat ta emot ”30-40 bussade invandrarungdomar”.

Allt detta är påhitt. Det finns idag barn på Orrestaskolan som är asylsökande och rektorn är mycket positiv till att ta emot fler barn. Orrestaskolan och de andra landsbygdsskolorna har elever i åldrarna 6-12 år. Varför Grundskolenämnden skulle bussa ut 30-40 invandrarungdomar till dessa skolor saknar helt logik.

Dessutom skrivs det mycket konstigt på sociala medier och det har kommit mail och telefonsamtal av personer som med bestämdhet och övertygelse påstår ”att man vet ju vad som händer när sådana där kommer hit, med gängvåldtäkter och bilbränder och sånt som sådana där drar med sig”. Med emfas talar de om ”hur de minsann flyttat hit för att slippa blandas med folk från andra länder.”

Jag är inte orolig för vad som skulle hända om fler av våra skolor får ta emot barn från andra länder. Barn som flytt hit till tryggheten i Sverige, som flytt från fruktansvärda förhållanden och fått sett och uppleva saker som inget barn ska behöva göra både innan och under den resa de gjort för att komma hit till Västerås. Barn som är otroligt kunskapstörstande och som inte vill något hellre än att gå i skolan, lära sig svenska och utbilda sig till sitt drömyrke.

Det som gör mig orolig är däremot att det finns vuxna människor som på fullt allvar tror att dessa barn per automatik skulle innebära att våra låg- och mellanstadieskolor på landet skulle få problem med gängvåldtäkter och bilbränder.

Rädsla för det okända är en farlig drivkraft i dagens samhälle, men finns ett sätt att råda bot på detta. Det kallas medmänsklighet. Man kan vara medmänniska även om man inte kan prata varandras talade språk.

Invitationsdepartementet, Tillsammans gör vi skillnad, Svenska kyrkan och andra trossamfund, Röda korset, studieförbunden, och föreningslivet i stort erbjuder enorma möjligheter för alla att kunna bidra som medmänniska. Det är otroligt berikande att lära känna någon från en annan kultur, få hjälpa till med svenska språket och berätta hur saker och ting fungerar i Sverige.

Som förtroendevald får man stå ut med att bli beskylld för olika saker, det är en del som följer med uppdraget. Att däremot beskylla barn och deras familjer för att de skulle vara en säkerhetsrisk för att de flytt hit från krig och terror är direkt inhumant.

1 januari 2018 ska FN:s barnkonvention bli lag i Sverige. Att värna alla barn som finns i Sverige deras rättigheter är ett viktigt ansvar. För alla oss vuxna.