Regeringen förvärrar bostadskrisen

Boverket påminner med sin nya prognos om omfattningen av bostadskrisen. 710 000 fler bostäder 2025 behövs, varav de flesta måste fram nu. Planeringstakten och byggandet måste dubbleras jämfört med idag. Här har kommunerna och branschen ett ansvar. Politikens roll är att ge förutsättningar och inte onödigtvis hindra någon som vill bygga, oavsett var.

• Regeringen satsar nu allt på ett investeringsstöd med 3,2 miljarder till byggföretagen. Dessa har ännu inte blivit möjliga att söka. Det är osäkert när de kommer och om de alls kommer att få någon effekt. Subventionerna har fått skarp kritik, främst från de fastighetsägare och byggare som förväntas få ta för sig av bidraget. Istället förvärras krisen med regeringens kostnadsökningar.
• Regeringen minskar ROT-avdraget och redan nu syns tecknen på att svartjobben återkommer. Fuskarna gynnas på bekostnad av seriösa företag som kombinerar byggande och fastighetsunderhåll med reparationer och tillbyggnader åt privatpersoner.
• Regeringen planerar att införa en kilometerskatt som direkt drabbar transporter av byggmaterial och prefabricerade moduler. Dessa för byggandet viktiga transporter kan få en merkostnad på 26 kronor per mil med kilometerskatten, enligt vad som läckt från regeringens utredning.
• Regeringen vältrar över sjuklönekostnader på företagen med sin nya ”sjukskatt”, vilket ytterligare försvårar för byggbranschen som redan har krav på sig att vara kostnadseffektiv, innovativ och högpresterande.

Centerpartiet vill rätta till problemen på bostadsmarknaden och med det otillräckliga byggandet. Hyressättningen, flyttskatterna, de långa och komplicerade planprocesserna, samt en oproportionerlig rätt att överklaga, är saker som skiljer Sverige från resten av Europa.

När jag den 22 augusti besöker Europaforum i Hässleholm för att tala om bostadsfrågan som en gränsöverskridande angelägenhet är det med utgångspunkten att det alltid finns något att lära och ta efter från grannländer. Här är några exempel:

• I Sverige saknas ägarlägenheter och den kooperativa hyresrätten har inte slagit igenom som den gjort i till exempel Tyskland.
• Vi har inget bosparande riktat till unga, med möjlighet till startlån som man har i Norge.
• Vi har en reglerad hyresmarknad som innebär att trösklarna för de som står utanför är oöverstigliga och rörligheten begränsas.
• Vi har en långtgående rätt för många utanför kretsen av direkt berörda att fritt överklaga beslut i flera instanser.
• Det finns ingen svensk motsvarighet till vad man i Finland kallar ARA-lägenheter som riktar sig till de svagaste hushållen.

Löfven måste återkalla bostadssubventionerna och i stället använda pengarna till att minska flyttskatterna, så att nyblivna pensionärer har råd lämna sina villor till barnfamiljer och flytta till nyproducerade och förhållandevis dyra flerfamiljshus.

Regeringen måste också skicka tydliga signaler till landets små kommuner att det blir tillåtet att planera bostäder i de mest attraktiva strandnära lägena och den måste minska småföretagens kostnadsbörda.