Landsbygden är inget särintresse, det är vår trygghet

Sverige har länge nedprioriterat Försvarsmakten. Svensk försvarsförmåga har beskrivits som ett särintresse. Verklighetens prövningar har gjort att beslutet åldrats riktigt dåligt.

Tyvärr har landsbygdspolitiken under decennier också betraktats som ett särintresse för enstaka skogsägare, mjölkbönder och LRF. Trots att näringarna sysselsätter hundratusentals människor, starkt bidrar till välstånd och dessutom är helt avgörande för hur Sverige fungerar i dag - och i framtiden.

Lönsamheten för svenska jordbruk har länge varit låg och vi har under decennier haft en utslagning av lokala jordbruk, även här på Gotland. Självförsörjningsgraden är låg och mer fokus har hamnat på storskalig produktion på få platser. Detta är att exponera sig för risk i tider av kris eller krig.

Vi kan vända det. Med rätt politiska förändringar så kan konkurrenskraften stärkas, lönsamheten öka och jordbruket växa. Vägen dit kommer behöva innefatta:

1. Stärkt äganderätt. Staten har inte tagit ansvar för att bygga en relation mellan ansvarig myndighet och ägare av egendomen där frihet under ansvar är utgångspunkten. I dag tvingas skogsägaren förhålla sig till helt utomstående aktörers agendor, framtvingade juridiska processer och alla de kostnader som kommer med det.
   
   
2. Miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari måste leverera när det gäller artskyddsutredningen och den systematiska inrapporteringen av vanligt förekommande arter som kan obstruera enskildas brukanderätt. Det börjar bli tydligt i överkant att ministern inte känner brådska att agera.
   
   
3. Utred och minska de statliga kostnadspålagorna i livsmedelskedjan. Här har staten ett särskilt ansvar och också ett starkt egenintresse i att börja betrakta jordbruket som mer än bara en skattebas i mängden.
   
   
4. Sverige behöver tydliga mål för produktion av förnybar råvara från skog- och jordbruk och utforma en politisk agenda för att gradvis ersätta fossiltunga produkter med biobaserade.
   
   
5. Mål utan karta är meningslöst. Sverige och EU är jättebra på att sätta målbilder. Tyvärr åtföljs det sällan av åtgärder som säkerställer att vi har en meningsfull produktion av den produkt som man förespråkar användning av i stället. Då blir det dyrt och dåligt. Import och folkligt missnöje.

Sverige kan göra de gröna näringarna till ett centralt nav för grön omställning, förnybar produktion och värdeskapande på våra landsbygder. Genom att uppvärdera landsbygdens gröna näringar så gör vi oss själva tryggare och rikare.

Helena Lindahl (C), landsbygdspolitisk talesperson
Johan Malmros (C), regionråd i opposition
Eva Ahlin (C), regionråd i opposition