Tankar om självförsörjning och äldreomsorg

Sommaren är för många en tid för vila och reflektion. Det är också tid att lyssna på radions sommarpratare. Två berättelser fastnade särskilt hos mig.

Skådespelaren Ida Engvoll, som med både känsla och skärpa talade om jordens och skogens värde och om vikten av bli mer självförsörjande på mat, både på personlig nivå och som kommun eller land. Här har vi mycket att göra, inte minst gällande Region Gotlands egen måltidsverksamhet.

Och undersköterskan Anna Brandenberg, som med obönhörlig tydlighet delade sin verklighet från äldreomsorgen.

Det hon beskrev handlade dels om den viktiga relationen mellan de som jobbar inom äldreomsorgen och de äldre; individer med ett helt liv av erfarenheter bakom sig. Men hon pratade också om stress och press. Om känslan av otillräcklighet och att aldrig riktigt hinna med. Hon pratade om ett system som gör människor sjuka. Och om ett politiskt ansvar som inte längre går att ducka för. För när arbetsmiljön inte håller i det som är välfärdens kärna, då är det en varningssignal att ta på allvar.

Det Anna beskriver ser vi tyvärr också på Gotland. Vi har ju den senaste tiden sett larmrapporterna från flera gotländska boenden. Vi ser den höga sjukfrånvaron som biter sig fast. Och resultaten i medarbetarenkäterna som går åt fel håll. Jag får också höra berättelser från personer som jobbar inom omsorgen om stress, frustration och oro.

Det är uppenbart att det vi ser är ett systemfel. Och den som behöver pekas ut är varken undersköterskor eller chefer inom omsorgen. Det är en politiskt styrd verksamhet, och om någon ska pekas ut så är det vi politiker.

Det handlar om att lagar, till exempel arbetsmiljölagstiftning inte följs. Det handlar om Region Gotlands egna styrdokument som i praktiken inte följs. Inte minst handlar det faktiskt om ineffektivitet. Hur mycket kostar det inte att personal slits ut och blir sjuka?

Vi behöver ett skifte. Från ett system som pressar personal till ett som tar ansvar för deras arbetsmiljö.

Det betyder tillit och delat ansvar istället för detaljstyrning. Det betyder att skapa rimliga förutsättningar. Och det betyder att vi politiker slutar prata om att lyssna och visar att vi förstår, agerar, och tar ansvar.

Allt är dock inte becksvart. Det finns många verksamheter som fungerar bra, där personal trivs och har bra förutsättningar att ge vård och omsorg. Det betyder också att möjligheten finns att få till en förändring även där det inte fungerar lika bra. Men det kräver politiskt fokus. Kan Gotland gå före?

Johan Malmros (C), regionråd i opposition