Kommunalt övertagande av huvudmannaskap i vägföreningar
Nu är det dags att påbörja arbetet med kommunens övertagande av huvudmannaskapet i orternas vägföreningsområden. Först ut är Trönninge vägförening, sedan följer alla orter i turordning. Det är en process som kommer ta flera år. Men då det berör många av er vill vi ge en kort information om gången.
Bakgrunden är ett beslut från 2013 då Kommunfullmäktige bestämde att utreda kommunens vägföreningsområden. Syftet var att ta över huvudmannaskapet.
Nio år senare, i juni förra året, fattade Kommunfullmäktige beslut om att gå vidare med 2013 års förslag och att kommunstyrelsen skulle påbörja arbetet.
Ett år senare, i morgon tisdag, kommer därför kommunstyrelsen fatta beslut om att gå vidare med övertagandet av huvudmannaskapet i Trönninge vägföreningsområde. Här beräknas övertagandet ske 2027.
Beslutet innebär att alla vägföreningsområden ska utredas i en särskild prioritetsordning för att fastställa vad som krävs för att nå den standard som kommunen kräver för att ta över.
Dessa standardhöjningar kommer belasta varje enskild fastighetsägare i vägföreningen innan ett övertagande kan ske.
Normalstandarden är satt till 2015 års nivå, enligt bifogat dokument.
Det är också bestämt om en turordning för övriga vägföreningsområden. Näst på tur enligt prioritetsordningen utan inbördes ordning (se bifogad fil) är Söndrums centrala vägförening, Frösakulls vägförening, Tylösands vägförening, Snöstorps vägförening och Holm (här finns i dagsläget ingen vägförening).
Standarden på de allmänna ytorna/vägarna i våra orter är olika. Kostnaden för varje område går därför inte att förutse innan utredningen för området är gjord. I Trönninge räknar man på en kostnad på 20 000 kronor per fastighet för att rusta upp standarden till 2015 års nivå.
Då våra orter ser olika ut, och har olika karaktär kommer vi lyfta följande inför beslut.
Att:
- Kommunen måste ta större hänsyn till anläggningarnas ålder och skick. Är underhållsskicket bra men vägen till exempel smalare och det finns färre gatlampor, bör man kunna vara lite pragmatisk med kraven. Detta vill vi se skrivet i definitionen av ”normalstandard”. Ett hus byggt 1950 eller 1970 har inte samma specifikation som ett byggt 2015 och ingen förväntar sig det heller.
- Vilken nivå av vägbredd, gatulampor, etc som byn vill ha bör dokumenteras i utredningen. Bland annat för att inte förändra en bys atmosfär. Lokala önskemål vore rimligt att inkludera i utredningarna.
- Kommunen skulle kunna ställa motkrav mot senare lokala önskemål, såsom att byn inte får kräva upprustning till nyare standard under förslagsvis 50 år. Skulle en majoritet i byn trots detta ställa krav på upprustning, kan man avtala att kostnaden i så fall debiteras ut, upp till den nivå som är specificerad.
Relaterat underlag:
Reviderad prioriteringsordning för huvudmannaskapsutredningar, 2023-02-13 (docx)
, 103.6 kB.