Fler dör när EU lägger ut flyktingpolitik på entreprenad

För några veckor sedan kom ett viktigt besked från en italiensk domstol i Rom som åtminstone tillfälligt har satt stopp för den italienska regeringens beslut att skicka asylsökande till förvaringsläger i Albanien.
Idén om att rika länder i väst ska betala utvecklingsländer för att asylprocessen ska genomföras där är inte ny, tvärtom. Den har man testat ett antal gånger med utgången att utsattheten för människor på flykt ökat.

Att minska invandringen har blivit ett av de viktigaste politiska projekten för många europeiska regeringar under det senaste årtiondet. Se bara Tidöavtalet där den största delen av hela regeringssamarbetet handlar om samsynen kring invandringspolitik och där kärnan i de flesta förslagen är olika sätt att minska invandringen till Sverige.
I ivern att minska invandringen börjar nu förslagen bli mer och mer rättsosäkra och framför allt saknar de helt ett humanitärt perspektiv för människorna på flykt. Att EU-länderna nu lägger ut asylprocessen på entreprenad till länder utanför unionen där vi inte kan garantera att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och att rättsstatens principer upprätthålls är att riskera flyktingarnas liv och hälsa.

Libyen mottog 455 miljoner euro åren 2015-2021 för att stärka migrationskontrollen. De lokala myndigheternas sätt att kontrollera migrationen har bland annat inneburit att kustbevakning skjuter skarpt mot migrantbåtar. Avtalet med Libyen kom till efter avtalet med Turkiet som inte klarade av att hålla migranterna borta från Europa, vilket ledde till att fler och fler flyktingar börja försöka ta sig till EU från just Libyen. Efter Libyen blev nästa hotspot för flyktingar i Tunisien.

Det enda utfallet av att kasta EU-pengar på dessa länder för att hålla flyktingar borta är fler döda flyktingar och nya vägar för människor på flykt att söka sig till vår union. Med andra ord: det funkar inte. Och det finns inga argument för att det kommer funka om Albanien blir nästa land som ska bära fanan som nästa garant för att hålla flyktingar utanför vår union.
Det är av yttersta vikt att politiken breddar sitt fokus. I stället för att underkasta sig högerpopulismens krav på att strypa invandringen, genom att sjösätta rättsosäkra och ogenomförbara politiska projekt, måste politiken främst utgå ifrån behovet hos den lilla människan på flykt. Hur den som är på flykt kan få sin sak prövad och sina rättigheter tillgodosedda med respekt för såväl nationella som internationella regelverk. Uppluckrandet av grundläggande skydd för flyktingar riskerar på sikt också att förändra staternas sätt att förhålla sig till regler och signerade avtal.

Om vi så lättvindigt kan ignorera asylrätten för att det nu finns en opinion som är redo att göra allt för att det inte ska finnas någon invandring till deras länder blir frågan vad priset kommer vara innan vi är redo att ge upp ytterligare någon av våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Abir Al-Sahlani (C), europaparlamentariker