Rapport från stadshusets horisont
Vardagen i Stadshuset handlar just nu mycket om budget och den fysiska långtidsplaneringen i kommunen. Med andra handlar det mycket om ekonomisk planering och planering av framtida byggande i kommunen.
I juni ska kommunfullmäktige besluta om budget för år 2025 och följande år. Den 1 mars presenterades förutsättningarna för detta arbete under ett heldagsseminarium. Att ekonomin är pressad för många kommuner och regioner tror jag de flesta har uppfattat via massmedia. Det gäller även Linköping, även om förutsättningarna hos oss ändå är något bättre än på många andra håll.
Den största dramatiken kring kommunens ekonomiska planering framåt handlar om det som något kryptiskt brukar kallas ”den demografiska utmaningen. Mer konkret handlar det om att antalet nyfödda stadigt minskar i Linköping, precis som i resten av Sverige och hela västvärlden. Samtidigt ökar antalet personer som är 80 år och äldre mycket snabbt. Födelsetalen är nu nere på historiskt låga siffran 1,3 födda barn per kvinna. Det kan vända, även om alla förhoppningar om detta hittills kommit på skam. Här och nu måste ändå en stor omställning av resurser från förskola och skola till äldreomsorg göras. Den övergripande ambitionen är att klara av denna omställning utan att säga upp personal och genom att istället lägga ner förskolor och skolor.
Detta sätt att möta den demografiska omställningen är inte invändningsfritt. Besparingarna kommer i stort sett inte förrän om några år och vi ser också hur det politiska styret bestående av moderater och socialdemokrater lägger ner de små förskolorna och skolorna, också inne i staden, och de kvarvarande enheterna blir större och större. Samtidigt är jag positiv till att utbildningsförvaltningen ändå försöker rädda sin personal från uppsägningar.
Budgetarbetet präglas också starkt av kampen mot den organiserade brottsligheten och gängvåldet. Socialnämnden får tunga kostnader kopplat till detta och har fått ett sparbeting redan under detta år, vilket i hög grad beror på skenande kostnader för tvångsplaceringar av unga. Dessa tvångsplaceringar beslutas av staten, medan kommunen har att betala för placeringarna. Detta kan ändras på några år sikt, men att socialnämnden som nu är fallet ska tvingas spara nästan 100 miljoner kronor är helt enkelt vare sig rimligt eller realistiskt. Vi gör vad vi kan för att påtala dessa orimligheter och visa på mer konstruktiva sätt att komma till rätta med underskotten i nämnden.
Inom den fysiska planeringen av kommunen är vi nu i slutfasen inför antagande av en så kallad planeringsstrategi. Det är ett dokument som enligt ny lagstiftning ska ligga till grund för kommunens fysiska översiktsplanering. Synen på åkermarken och vägningen av åkermark mot andra typer av mark är en fråga som berörs i dokumentet. Här har vi idag en situation där enskilda och små företag på landsbygden i Linköping nekas tillstånd att bygga ett bostadshus eller driftsbyggnader på åkermark, trots omedelbar närhet till gårdsbild och omedelbar närhet till andra driftsbyggander. Detta samtidigt som hela bostadsområden och hela verksamhetsområden läggs ut på åkermark. Att det här orimligt är uppenbart för mig och det är också LRF:s syn på frågan.
Som jag ser det behöver vi styra bort byggandet från åkermarken och i nära samförstånd med LRF försöka hitta konstruktiva grepp för att på kort och lång sikt hitta vägar att värna åkermarken på ett klokt sätt som bidrar till Linköpings möjligheter att fortsätta utvecklas.
Slutligen vill jag lyfta det stundande EU-valet den 9 juni. Jag kommer gärna ut till dig som läser detta i din vardag i en verksamhet eller med familj och vänner för lyssna och svara på dina och era frågor kring detta val. EU-valet påverkar också oss i Sverige väldigt mycket, främst på kommunal och regional nivå, men också som enskilda människor. De politiska styrkeförhållandena i EU väger också närmast på en knivsegg. Idag styr den grönt liberalkonservativa kommissionsordföranden Ursula von der Leyen med stöd av vår liberala grupp och den socialdemokratiska gruppen. I ett parlament med drygt 700 ledamöter är det idag fyra (4!) rösters marginal för denna majortet mot de rent konservativa och de ultra- och nationalkonservativa.
Därför är det av yttersta vikt att vi alla gör allt vi kan för att få alla som sympatiserar med Centerpartiet att gå och rösta. För det är så mycket som står på spel.
Lars Vikinge, gruppledare och kommunalråd, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande, Centerpartiet i Linköping