Äldreomsorgen i Uppsala är en tickande bomb

Samtidigt som behovet ökar är bristerna inom äldreomsorgen oacceptabla, skriver Ehsan Nasari, Karin Thalén och Rigmor Stenmark.

Behovet av äldreomsorg ökar och arbetskraften kommer inte att räcka till framöver. I kombination med stora kvalitetsbrister, som inte minst coronakrisen blottade, är äldreomsorgen en tickande bomb. Uppsala kommun måste prioritera äldreomsorgen.

I socialtjänstlagen står det att omsorg av äldre ska inriktas på ett värdigt liv och välbefinnande. Men verkligheten på många särskilda boenden är allt annat än värdigt. I bästa fall hinner personalen med att göra det mest grundläggande, som att sköta hygien och servera mat. Många anhöriga vittnar om missförhållanden. Det finns stora behov avförebyggande insatser inom äldreomsorgen för att bryta ensamheten, öka livskvalitén och minska vårdbehovet. Men med dagens förutsättningar är det mest en utopi. Självklart finns det brukare som är nöjda med sina särskilda boenden eller hemtjänst, och enheter som är välfungerande. Men på systemnivå är kvalitetsbristerna stora.

Samtidigt ökar behovet av äldreomsorg. Andelen 85-åringar kommer att fördubblas de närmaste åren medan den arbetsverksamma delen av befolkningen minskar. Detta medför en demografisk utmaning för hela välfärden, och särskilt för äldreomsorgen, där personalbehoven redan är som störst.

I debatten pratas det mycket om välfärdteknikens möjligheter som en lösning, vilket kommer att vara en viktig pusselbit. Men huvudproblemet är att äldreomsorgen är en resursmässigt eftersatt och undervärderad del av samhället. I Sverige har äldreomsorgspersonal, varav den absoluta majoriteten är kvinnor, låg status och problematiska arbetsförhållanden. Det är ett underbetalt och tungt arbete och sjukskrivningar och arbetsskador är vanligare än inom de flesta yrken. De kvalifikationer som krävs för arbetet är ofta underskattade och många har otrygga anställningar. Dessutom har resurserna till äldreomsorgen stramats åt sedan flera decennier, vilket har lett till att personalens arbetssituation har försämrats ytterligare.

Inom politiken har vi ibland en tendens att inte hantera de samhällsutmaningar vi står inför tillräckligt skyndsamt, tills problemen är så pass stora att det inte längre går att vänta. Segregationen och utanförskapet är det tydligaste exemplet. Redan för 30 år sedan såg vi problemen, men vi genomförde inte nödvändiga reformer. I dag står vi där med särskilt utsatta stadsdelar, en utbredd gängkriminalitet och skjutvapenvåld som skakar hela samhället. På samma sätt kommer problemen inom äldreomsorgen att bli en gigantisk kris om några år, om vi inte tar dagens problem på större allvar.

Lösningen ligger inte enbart hos kommunerna, staten måste ta sitt ansvar för äldreomsorgen. Det är dags för regeringen att kliva fram nu och göra sin del genom att skapa långsiktiga förutsättningar för att kommunerna ska kunna möta de ökande behoven inom äldreomsorgen. Det behövs stora resursförstärkningar och ny lagstiftning för att öka kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer.

Men även Uppsala kommun måste ta sitt ansvar. Under våren har vi kunnat läsa flera insändare i UNT om anhöriga som vittnar om bristande kvalitet inom äldreomsorgen. Uppsala tillhör bland de sämsta 25 procenten av alla Sveriges kommuner när brukarna betygsätter hemtjänsten. Vad gäller kategorin brukarbedömning för särskilt boende klarar sig Uppsala med nöd och näppe in i de mittersta 50 procenten för 2022, efter att ha legat i de understa 25 procenten tidigare. Uppsala är alltså bara en placering från att tillhöra den sämsta fjärdedelen även här.

Kommunen har en ambition om att vara ”äldrevänlig”. Men när det kommer till kritan är det uppenbart att våra äldre nedprioriteras. Det rödgröna styret i Uppsala kommun har lagt över 150 miljoner på utredningskostnader för spårvägsprojektet, men seniorrestaurangerna har de inte råd att behålla. Senaste beslutet att stänga seniorrestaurangerna på Årsta och Ramund är oacceptabelt, och visar återigen att det är våra äldre vi sparar på.

Från Centerpartiet menar vi att läget är så pass allvarligt nu att det behövs ett krafttag inom äldreomsorgen. Äldreförvaltningen har identifierat en rad olika behov, som exempelvis bättre samverkan med Regionen för att stärka det förebyggandet arbetet, kompetensförsörjning av legitimerad personal och stärkt krisberedskap utifrån det försämrade säkerhetsläget. Men politiken måste skapa förutsättningar för att dessa behov ska kunna tillgodoses. Låt oss därför hjälpas åt med att prioritera äldreomsorgen, vi har inte råd att vänta.

Ehsan Nasari, kommunalråd (C)

Karin Thalén, ledamot (C), äldrenämnden

Rigmor Stenmark, ersättare (C), äldrenämnden