Debatt: Klimatkrisen är en realitet, svåra och obekväma beslut är nödvändiga

Klimatkrisen är här! Vi måste ta den på allvar framför allt för våra barns skull och då hjälper inga undanflykter. det är nödvändigt att ifrågasätta vår lyxkonsumtion och förbereda oss för att ta vårt ansvar för klimatflyktingarna. Det är vi i de rika länderna, som levt ansvarslöst. Alla kan agera mera, gemensamt i politiken, i civilsamhället och individuellt. Det skriver Monika Sandström i debattinlägg publicerat i VK 18/5-21.

Nu är det hög tid att våga se verkligheten! Vi har varit så upptagna av coronapandemin att klimatkrisen kommit i skymundan. Det vi har lärt oss, bland mycket annat är att det är möjligt att förändra vårt levnadssätt när det finns fara för liv och hälsa.

Klimatförändringar har varit kända sedan länge. 1988 bildades FN:s klimatpanel IPCC med 195 medlemsstater som engagerar mer än 2000 forskare och experter. De tar fram rapporter regelbundet med en faktabaserad bild av klimatfrågan där konsensus presenteras av forskare och akademiker.

Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader C kan endast uppnås genom snabba och långtgående förändringar av världsekonomin enligt IPCC (Fores: Klimatinfo för alla).

Teknikutveckling är viktig men man kan ifrågasätta om problemet med ökade koldioxidutsläpp löses enbart med teknikutveckling. Det finns profilerade forskare som ser andra möjligheter (DN: Planeten och tillväxten). Kate Raworth, författare till bästsäljaren "Donutekonomi" skriver att "vi måste sluta förvänta oss att ständigt få mer”.

Julia Steinberger, fysiker och forskare menar att " Vi behöver troligtvis krympa våra ekonomier" eftersom hon kommit fram till att det går att nå klimatmålen utan betydande negativa konsekvenser för ekonomin. Allt vi behöver göra är att konsumera mindre, säger hon.

Makroekonomen John Hassler anser att klimatfrågan går att lösa med en prislapp. Om vi sätter ett pris på utsläppen finns det väldigt lite som talar för att det skulle göra tillväxt omöjlig, säger han.

Tydligast ser vi effekterna av klimatkrisen i andra delar av världen men de finns också här i Sverige i form av instabilt väderläge, översvämningar, sjunkande grundvattennivåer och skogsbränder. I Skåne måste man börja bygga vallar mot havet som höjs oroväckande och hotar stora områden och vem ska bekosta dessa vallar?

Vi har länge hört om att isar och glaciärer smälter i Arktis och Antarktis vilket leder till höjda havsnivåer bland annat. I Sibirien och andra nordliga lägen smälter permafrosten och bebyggelsen sjunker samtidigt som metangas frigörs. Isarna i världens "tredje pol" smälter. Det handlar om glaciärer på den Tibetanska platån som kallas världens tredje pol där det finns mer snö och is än någon annanstans utanför Arktis och Antarktis (DN 3 april).

Uppvärmningen ökar, havsnivåerna höjs och risken för fler naturkatastrofer ökar. I Bangladesh är klimatkrisen mer synlig än någon annanstans. Vattnet kommer från alla håll, från smältande glaciärer i Himalaya, från höjd havsnivå och uppifrån med cykloner. Tusentals liv slås i spillror varje år (DN 11 april) och hundratusentals människor blir klimatflyktingar när de förlorat allt.

Hur ska vi förhålla oss till det faktum att våra Svenska klimatmål, att vi inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045 inte ser ut att hålla. Klimatpolitiska rådets företrädare skrev (DN 13 maj 2020) att Rådets granskningar 2019 och 2020 har redan fastställt att med befintlig politik kommer målen inte att nås. En ny rapport som lämnades 25 mars 2021 visar att takten i klimatomställningen fortfarande är för långsam och politiken inte är tillräcklig för att klimatmålen ska nås.

Klimatkrisen är här! Vi måste ta den på allvar framför allt för våra barns skull och då hjälper inga undanflykter. Alla måste förstå att vi måste ifrågasätta vår lyxkonsumtion. Vi måste också förbereda oss för att ta vårt ansvar för klimatflyktingarna. De som i första hand kommer att behöva fly från sina länder på grund av klimatkrisen är inte de som förorsakat krisen, det har de inte haft råd med.

Det är vi i de rika länderna, som levt ansvarslöst. Alla kan agera mera, gemensamt i politiken, i civilsamhället och individuellt.

1.Lyssna. Lyssna på forskare som kommer med fakta och evidens! Lyssna på barn och unga. Lyssna på Greta.

2.Informera. Samhällsaktörer och politiker måste våga informera om läget. Berätta, prata med relevanta personer och med vänner och bekanta. Våga säga vad du upplever, tror och tycker. Jag, personligen, tror inte att ohämmad tillväxt och ökad konsumtion gör oss lyckligare.

3.Våga ta beslut. Personer i maktställning, i politik och andra civila funktioner. På alla plan: Våga ta svåra, nödvändiga och ibland obekväma beslut. Använd styrmedel som avgifter och restriktioner.

4.Berätta om vinster av klimatåtgärder. Upptäck glädjen att se kurvorna plana ut och peka nedåt. Kanske kan vi nå våra miljömål och slippa känna skam och skuld för att vi gjorde för lite.

Monika Sandström (C), Tavelsjö