Interpellation: Är igenväxning och förbuskning kommunens sätt att stötta besöksnäringen?

Interpellation inlämnad av Mattias Larsson till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg. Läs den i sin helhet här nedan.

Umeå kommun har för ett antal år sedan inköpt fastigheten Umeå-Långviken 1:70 i syfte att underlätta etablerandet av en framtida alpin anläggning på Vallberget i Långviksvallen, Tavelsjö. Än så länge har anläggningen inte förverkligats. Däremot har annat hänt på denna fastighet: nämligen en kraftig igenväxning som på kort sikt riskerar att landskapsbilden, med utsikt mot Vallberget, kraftigt förändras till det sämre.

Detta är ju olyckligt ur flera perspektiv, inte minst då det som är tänkt att vara en kommunal medverkan i en satsning på att utveckla besöksnäringen, snarare tenderar att bli en hämsko för densamma i den del av kommunen där lokala krafter satsar allra mest på att utveckla denna näring!

Tyvärr så är detta inte första gången som fastigheter som Umeå köpt in för kommande satsningar ofta lämnas vind för våg, ofta i åtskilliga år. Både i tätorten, men också på landsbygden. Det kan inte vara acceptabelt att de fastigheter som Umeå kommun äger är de som ser sämst ut, även om de befinner sig i ett ”vänteläge” så måste de ju skötas så att inte närboende och besökare drabbas negativt. Vill man sedan arbeta med att utveckla bygden exempelvis genom en satsning på besöksnäringen så känns ju denna typ av passivt agerande väldigt nonchalant!

Umeå kommun måste ju ta samma ansvar som alla andra fastighetsägare när det kommer till att vårda den fastighet man äger, både byggnader och växtlighet på fastigheten.

Mina frågor till kommunstyrelsens ordförande är därför:

1. Är det meningen att förbuskningen i Långviken skall fortsätta, eller kan man tänka sig att kunna se sjön från väg 363?
2. Vilket ansvar tar Umeå kommun för att fastigheter som befinner sig i ”vänteläge” i avvaktan på annan användning hålls i ett skick som lämpar sig till omgivningen?

Mattias Larsson, Centerpartiet