Interpellation: Hur går det med beredskapen?

Interpellation inlämnad av Julia Algotsson till kommunstyrelsen ordförande Hans Lindberg. Läs den i sin helhet här nedan.

Det är orostider i Sveriges närhet. Invasionen av Ukraina har lett till ett allvarligt säkerhetspolitiskt
läge, och nu rustar vi åter igen upp vårt totalförsvar. Totalförsvaret inbegriper alla mellan 16 till 70 år
och är samlingsbegreppet för det civila och militära försvaret. Medan regeringen ansvarar för det
militära försvaret faller det på kommuner och länsstyrelser att stärka det civila försvaret för att
garantera en godtagbar beredskap på lokal nivå. Detta är en stor utmaning, särskilt eftersom
resurserna till kommuner och länsstyrelser inte tillkommer i den takt som krävs. Därför måste
kommuner själva välja att prioritera beredskapen med egna kommunala medel, eftersom
beredskapsarbetet går för sakta.


Grunden för totalförsvaret, det vill säga även det civila försvaret, är en stark försvarsvilja. Finns det
ingen vilja spelar pengar, system och vapen ingen roll. Försvarsviljan är enligt forskning direkt kopplat
till förtroendet mellan medborgarna och förtroendet för de demokratiskt valda representanterna.
Detta förtroende lägger grunden för den sociala sammanhållningen, där solidariska handlingar inom
kollektivet blir regel vid svåra påfrestningar. Förtroendet är en resurs för en gemensam
motståndskraft. Vikten av politiskt arbete för att med demokratiska medel stärka sammanhållningen, som stärker motståndskraften, kan därför knappast underskattas.

Förtroendet för det demokratiska styret kopplas till den framförhållning och det ledarskap som
politiker visar, så även i Umeå kommun. Ställda inför ett potentiellt väpnat angrepp behövs en öppen
dialog om vad medborgaren förväntas ta ansvar för och vad kommunen kommer prioritera i svåra
situationer. Frågan om husdjur i skyddsrum kan man raljera över om man vill, men det är i själva
verket typiskt för det moderna samhällets våndor i att enas om prioriteringar för det allmännas
bästa.

Kommunstyrelsens beredskap för krig är därför direkt kopplad till hela Umeås försvarsvilja, och det
finns tydliga lagar som definierar kommunens ansvar. Exempelvis ska alla kommuner ha en Risk- och
sårbarhetsanalys samt en Krisledningsnämnd som ska öva tillsammans och vara beredd på krig.
Krisledningsnämnden ska också klara av att göra skyndsamma insatser, men för att göra detta måste
nämnden vara organiserad och det måste finnas en planering och en prioritering att falla tillbaka på.

En risk- och sårbarnhetanalys bör innehålla allt från Umeå kommuns administrativa verksamhet,
exempelvis frågan om mottagandet av hemliga handlingar, vilken verksamhet som bör utföras utan
offentlig insyn och hur möjligheten att låsa in hemliga handlingar ser ut. I egenskap av arbetsgivare
bör det också klargöras om vem som exempelvis ska komma till jobbet om det blir krig, och vilken
kommunal verksamhet som helt kan prioriteras bort så att vi kan flytta personal till den absolut
viktigaste verksamheten om så krävs. Den bör också innehålla sådant som är av prioritetskaraktär,
finns det exempelvis krismatsedlar som Måltidsservice kan använda sig av om delar av leveranser
uteblir, och finns det en prioritering om vem maten ska gå till om Måltidsservice endast kan laga fem
tusen rätter per vecka? Inte minst bör man också klargöra hur strategin för kommunikation mot våra
medborgare ska se ut, och hur vi exempelvis ska kunna nå dem med information om internet ligger
nere. Även sådant av kritisk karaktär måste planeras, exempelvis hur beredskapen av reservkraft i fall
av strömavbrott ser ut, eller hur tillgången till rent vatten kan säkerställas i fall av uteblivna
kemikalieleveranser.

Mina frågor till Hans Lindberg är därför:
  1. Hur många dagar, eller timmar, har Umeå Kommun beredskap för?
  2. Hur länge sedan var det Krisledningsnämnden sammanträdde?
  3. När uppdaterades vår risk- och sårbarhetsanalys senast?
  4. Har Umeå kommun en rutin för att skicka och ta emot hemliga handlingar?
  5. Är kommunstyrelsen säkerhetsprövad, och om inte, finns det planer att göra så?
  6. Har Umeå kommun en krismatsedel och om inte, finns det planer på att ta fram en sådan?
  7. Har Umeå kommun, likt andra kommuner i Västerbotten, identifierat vilka som behöver
    krigsplaceras inom ramen för sin tjänst?
  8. När kommer allmänheten få information om kommunens beredskap?


Julia Algotsson, Centerpartiet