Framtidens sjukvård kräver att vi prioriterar

Varje dag och varje timma prioriterar sjukvårdspersonal utifrån hälso- och sjukvårdslagen, vilken säger att det är den med störst vårdbehov som går först. Det sägs ofta att vi som folkvalda måste prioritera utifrån det ekonomiska perspektivet, och visst är det så att vi ska sträva efter ekonomisk täckning för de beslut som fattas. Men nu är det verkligen dags börja inse att den allra största utmaningen framåt inte bara handlar om ekonomin, utan om hur kommuner och regioner framgent ska kunna kompetensförsörja välfärdssektorns verksamheter.

Andelen äldre med behov av både hälso- och sjukvård och omvårdnad ökar. Pensionsavgångarna är stora och andelen i arbetsför ålder minskar. Det är faktiskt så att om inga förändringar sker krävs att i stort sett varenda 19-åring som tar studenten framöver måste söka sig till något av alla olika yrken inom välfärdssektorn för att kompetensbehovet ska kunna tillgodoses.

Att tänka nytt och att nyttja den kompetens som redan finns på allra bästa sätt är därför en förutsättning för att vi även i framtiden ska kunna bedriva en god hälso- och sjukvård. Samtidigt krävs det att vi är tydliga med vad som är allas vårt gemensamma ansvar - när jag kan få stöd och hjälp av det offentliga och vad som är mitt eget ansvar som enskild individ.

Befolkningens goda hälsa är inte bara en förutsättning för ett rikt näringsliv, utan innebär också ett minskat behov av sjukvård kopplat till livsstilsrelaterade sjukdomar. Därför är det är viktigt att det förebyggande arbetet och jobbet med hur det offentliga kan stötta upp genom innovationstänk och ny teknik får ta stor plats. Detta samtidigt som vi behöver kvalitetssäkra nya metoder, där vi som enskilda individer tryggt kan känna stöd i vårt arbete, då vi alla har ett ansvar för vår egen hälsa.

Den kompetens som sjukvårdens personal besitter är livsviktigt, och den måste vi vara rädda om och nyttja på bästa sätt, för att säkra vården till de med störst vårdbehov. Det betyder att den som kan och har möjlighet måste ta ett större ansvar för sin hälsa, så att de som har behov av stöd och hjälp faktiskt kan få det. Det betyder också att vi som har möjlighet att använda digitala lösningar måste göra det i de lägen där det fungerar, för att de som inte kan även fortsatt måste få träffa vårdpersonal fysiskt. 

2020 har varit ett oerhört påfrestande år inom många delar av samhället, men kanske allra mest för vården. Att prioritera de patientgrupper med störst vårdbehov har därför i vissa fall inneburit att viss annan vård har fått stå tillbaka, helt i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen.

Som sjukvårdspolitiker räknar jag med att det finns ett uppdämt vårdbehov i befolkningen som måste hanteras framöver, men jag ser också att personal som befunnit sig på de mest krävande enheterna under pandemin måste få tid för återhämtning. Detta betyder i sin tur att vi fortsättningsvis måste fundera över hur vi använder befintlig kompetens på bästa sätt.

Vad kan du och jag tillsammans göra för att minska trycket på sjukvården, inte bara nu under pågående pandemi utan även framöver? Vilket ansvar tar vi för vår egen hälsa och hur kan vi nyttja den digitala tekniken?

Jag är övertygad om att vi kan klara framtidens utmaningar, men det kräver att vi tar ett gemensamt ansvar och att vi prioriterar rätt och faktiskt börjar nyttja de gemensamma resurserna som finns på ett hållbart sätt.

Cecilia Andersson (C)
Ordförande Prioriteringsberedningen i Västra Götalandsregionen

Debattartikeln publicerades i Borås Tidning den 11 januari 2021