1990-talet

1990-talet inleddes med uppgörelser över blockgränsen, om skatterna och om energipolitiken. Den ekonomiska krisen slog till med full styrka valåret 1991. Centerpartiet gick med i den borgerliga fyrklöverregeringen.

Olof Johansson blev miljöminister, genomförde kretsloppspolitiken som innehöll producentansvar även för återvinning och avfall. Principen som skrevs fast i miljöprogrammet 1968 blev verklighet 1993.

Olof Johansson drev tillsammans med planminister Görel Thurdin också på för en hård miljöprövning av Öresundsbron. Oenighet om bron ledde till att Olof Johansson avgick ur regeringen sommaren 1994. Karl Erik Olsson, jordbruksminister, och Börje Hörnlund, arbetsmarknadsminister, hade centrala uppgifter i förhandlingarna om svenskt EU-medlemskap. Centerpartiet tog vid en extrastämma 1994 ställning för svenskt EU medlemskap, men partiet var splittrat inför folkomröstningen.

Den ekonomiska krisen fortsatte och våren 1995 kom Centerpartiet och den socialdemokratiska regeringen överens om ett ekonomiskt samarbete för att sanera den svenska ekonomin, få bort budgetunderskotten och få ner räntan. Politiken var mycket framgångsrik och Sverige gick in i det nya årtusendet med stark ekonomi. Olof Johansson avgick 1998 och Lennart Daléus efterträdde honom. 1999 avvecklades den första reaktorn i Barsebäck. Valen 1991, 1994 och 1998 var alla motgångsval för Centerpartiet.

I valet 1994 gav centerpartiet ut en bok till alla Sveriges hushåll – Valpraktikan. Det var med 4,1 miljoner exemplar den största bokupplaga som någonsin givits ut i Sverige.

Centerpartiet gick ur det gamla årtusendet genom att Lennart Daléus lanserade begreppet Digital allemansrätt, det vill säga ett krav om bredbandsuppkoppling för alla företag och hushåll i hela landet. Så kopplades decentraliseringspolitiken till IT-samhället. Vid sidan av tidningar och tryck satsade partiet på hemsida och direktkontak medlemmar och sympatisörer via nätet.

Bli medlem i Centerpartiet

Om alla som röstar på Centerpartiet rekryterar en person till, får vi dubbelt så mycket att säga till om i svensk politik. Om vi hjälps åt behövs det inte mycket för att öka vårt inflytande med 100 procent.