2000-talet

Bild

Mellan 1998-2002 arbetade Centerpartiet med politisk och demokratisk förnyelse. Man ville vända partiets negativa valsiffror etablera Centerpartiet som ett mitten- och helhetsparti. Den nya strategin gav resultat. Redan i riksdagsvalet 2002 ökade Centerpartiet av egen kraft för första gången sedan 1976 – från 5,1% till 6,2%.

I mars 2001 efterträddes Lennart Daléus av Maud Olofsson. I sitt installationstal sa Maud Olofsson bland annat:

– Min uppgift som partiledare är att gå i spetsen för en politik för att samla Sverige, socialt och regionalt. Där alla människor och alla delar av landet tas tillvara, och kan bidra till livskraft, ökad livskvalitet och ökat självbestämmande. En politik för hela landet och för hela folket.

Ett nytt idéprogram, ”Där människor får växa”, fastställdes på stämman i Västervik den 19 juni 2001. I inledningen till idéprogrammet står det:

– Centerpartiet har en stark tro på människans vilja och förmåga att ta ansvar och vara delaktig. På denna tilltro grundas vår vilja att förnya demokratin och politiken.

I analysen efter valet 2002 drogs slutsatsen att många människor hade en otydlig bild av Centerpartiet och en uppfattning om att partiet var emot utveckling och framsteg. För att råda bot på det antog partistyrelsen den långsiktiga planen Vision 2006. I dokumentet Vision 2006 anges inriktningen såväl politiskt som organisatoriskt de kommande åren. Ambitionen var att sätta en bild av Centerpartiet som ett modernt, positivt, entydigt och utmanande parti. Vision 2006 kan sammanfattas med orden: ”Ett hållbart samhälle där människor får växa måste bygga på att var och en tar ansvar både för sig själv och för andra, på att företagsamhet uppmuntras och på federalismens principer. Sverige behöver en modern, varm borgerlig regering med Centerpartiet som drivande grön kraft.”

Vid stämman i Umeå 2003 togs debatten om federalismens principer upp. Begreppet federalism har sedan dess väckt uppståndelse både i och utanför centerrörelsen. Diskussionen om federalism var ytterligare ett steg i en lång utveckling i Centerpartiet. Sedan 1960-talet har partiet arbetat med decentralisering, lokalsamhälle, kommunalt självstyre och regionalisering.

Federalismens principer innebär att beslut ska fattas på ”rätt” nivå. Vilken nivå som är rätt avgörs med närhetsprincipen, det vill säga att beslut ska fattas så nära den det berör som möjligt. I de frågor som rör mig och min familj ska vi ha hela makten men i frågor som rör miljoner eller miljarder människor får vi nöja oss med att utöva vår lilla del av den gemensamma makten.

I folkomröstningen den 14 september 2003 om medlemskap i EMU förespråkade Centerpartiet ett nej. Slutresultatet av folkomröstningen blev 55,9 procent nej och 42,0 procent ja.

Året efter var det dags för val igen, denna gång gällde det valet till Europaparlamentet. Centerpartiets valsedel bestod av 27 kandidater från hela Sverige med Lena Ek i spetsen. EU-programmet ”Ett smalare med vassare EU” beskrev det EU som Centerpartiet vill ha – ett EU som ägnar sig åt de stora frågorna men låter bli de små. Valresultatet blev även denna gång en framgång då Centerpartiet var det enda av de etablerade partierna som ökade och Lena Ek blev Centerpartiets ledamot i Europaparlamentet.

År 2006 var det riksdagsval, och Centerpartiet bildade en Alliansregering med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Samarbetet inleddes i Högfors 2004 med ett första gemensamt möte mellan partiledarna.

Maud Olofsson blev näringsminister tillika vice statsminister, Åsa Torstensson blev infrastrukturminister, Eskil Erlandsson jordbruksminister och Andreas Carlgren miljöminister.

Bild: Maud Olofsson. Fotograf – Gunnar Seijbold/Regeringskansliet. Länk till bilden på Flickr.

Bli medlem i Centerpartiet

Om alla som röstar på Centerpartiet rekryterar en person till, får vi dubbelt så mycket att säga till om i svensk politik. Om vi hjälps åt behövs det inte mycket för att öka vårt inflytande med 100 procent.