26 jun 2006 09:06
Raimo P och papegojan
Raimo Pärssinen skriver i dagens Arbetarblad att ungdomsarbetslösheten håller på att lösa sig själv.
Vem kommer inte ihåg den klassiska Monty Phyton sketchen med den döda papegojan? Kunden försöker få djuraffärsexpediten att inse att papegojan är död. Only sleeping svarar John Cleese. Inte ens när kunden slår den stenhårda papegojan i disken och förtydligar med Stone Dead får han någon respons. Only taking a little nap svarar Cleese. Samma känsla får jag när jag gång på gång försöker diskutera ungdomsarbetslösheten med Raimo Pärssinen (s).
Jag erkänner gärna att det finns mycket positivt med svensk ekonomi. Tillväxten är hög. Inflationen är måttlig. Exporten överstiger importen. Det beror till stor del på en lysande världskonjunktur. Men vi har också mycket stora problem. Mer än en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Även om den öppna arbetslösheten nu sjunker på grund av högkonjunktur och massiva insatser med olika åtgärder (vilket alltid görs ett valår), så finns inga tecken på att vi kommer att nå målet full sysselsättning. Massarbetslösheten har kommit för att stanna, inte minst i Gävleborg. Vi har idag en sysselsättningsgrad på 70,8% vilket är lägst i Sverige
Den svenska ungdomsarbetslösheten är rekordhög. Den uppgick i maj 2006 till 14,2% procent i genomsnitt. I enbart fem länder av samtliga 25 EU-länder var ungdomsarbetslösheten högre. Vi har dessutom extrem höga nivåer av sjukskrivna och förtidspensionerade ungdomar. 20 000 ungdomar i åldern 20-29 år för närvarande är sjukskrivna och drygt 20 000 ungdomar i åldern 20-29 år är pensionerade i förtid.
Göran Persson har gång på gång hävdat att utanförskapet och arbetslösheten kommer att vara borta när valet kommer och därmed ska det inte ens diskuteras. Och som man sjunga i Sagerska palatset så kvittra det av Raimo P i Hofors.
När en så stor del av ungdomarna står utanför arbetsmarknaden är det ett hot mot samhället. När ledande politiker dessutom inte vågar se den verklighet ungdomar lever i utan med hjälp av tiondels procentiga förändringar i AMS statistik hävdar att problemet löser sig är det inte konstigt att politikerföraktet och misstron mot demokratin breder ut sig.
Lika svårt som det var för John Cleese att erkänna att papegojan var stendöd verkar det vara för Raimo P och socialdemokraterna att erkänna den bedrövliga situation många ungdomar befinner sig i.
Vem kommer inte ihåg den klassiska Monty Phyton sketchen med den döda papegojan? Kunden försöker få djuraffärsexpediten att inse att papegojan är död. Only sleeping svarar John Cleese. Inte ens när kunden slår den stenhårda papegojan i disken och förtydligar med Stone Dead får han någon respons. Only taking a little nap svarar Cleese. Samma känsla får jag när jag gång på gång försöker diskutera ungdomsarbetslösheten med Raimo Pärssinen (s).
Jag erkänner gärna att det finns mycket positivt med svensk ekonomi. Tillväxten är hög. Inflationen är måttlig. Exporten överstiger importen. Det beror till stor del på en lysande världskonjunktur. Men vi har också mycket stora problem. Mer än en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Även om den öppna arbetslösheten nu sjunker på grund av högkonjunktur och massiva insatser med olika åtgärder (vilket alltid görs ett valår), så finns inga tecken på att vi kommer att nå målet full sysselsättning. Massarbetslösheten har kommit för att stanna, inte minst i Gävleborg. Vi har idag en sysselsättningsgrad på 70,8% vilket är lägst i Sverige
Den svenska ungdomsarbetslösheten är rekordhög. Den uppgick i maj 2006 till 14,2% procent i genomsnitt. I enbart fem länder av samtliga 25 EU-länder var ungdomsarbetslösheten högre. Vi har dessutom extrem höga nivåer av sjukskrivna och förtidspensionerade ungdomar. 20 000 ungdomar i åldern 20-29 år för närvarande är sjukskrivna och drygt 20 000 ungdomar i åldern 20-29 år är pensionerade i förtid.
Göran Persson har gång på gång hävdat att utanförskapet och arbetslösheten kommer att vara borta när valet kommer och därmed ska det inte ens diskuteras. Och som man sjunga i Sagerska palatset så kvittra det av Raimo P i Hofors.
När en så stor del av ungdomarna står utanför arbetsmarknaden är det ett hot mot samhället. När ledande politiker dessutom inte vågar se den verklighet ungdomar lever i utan med hjälp av tiondels procentiga förändringar i AMS statistik hävdar att problemet löser sig är det inte konstigt att politikerföraktet och misstron mot demokratin breder ut sig.
Lika svårt som det var för John Cleese att erkänna att papegojan var stendöd verkar det vara för Raimo P och socialdemokraterna att erkänna den bedrövliga situation många ungdomar befinner sig i.
Dela