Är sorg en sjukdom?

Idag ska Anna Hedborg överlämna sin utredning om bedömning av arbetsförmåga till regeringen. När jag träffade henne i tisdags sa hon att det var den svåraste utredning hon arbetat med. Icke desto mindre kommer hon med flera intressanta förslag inte minst närståendepenningen. Bland de värsta som drabbar oss är när ens barn, en förälder eller maka dör. När barn drabbas av sorg är det viktigt att barnet rätt snart kommer tillbaka till vanliga rutiner. Både förskolor och skolor är numera rätt duktiga på att hjälpa barn och ungdomar som drabbats av sorg. Rädda Barnen har tagit fram bra utbildningsmaterial.  Det finns också en rätt omfattande forskning på området. När vuxna däremot drabbas av sorg räknas det plöstsligt som en sjukdom. En läkare ska kopplas in som ska utfärda ett sjuktintyg. En diagnos ska sättas och ibland ska även läkemedel förskrivas. Månader borta från jobbet är inte ovanligt. Det leder för en del till stora svårigheter att komma tillbaka. Risken finns att fastna i någon av sorgearbetets faser. Det tar också bort ansvaret från chefér och kollegor att stötta medmänniskan i sorg. Underförstått finns budskapet att kom inte tillbaka förrän Du kan prestera 100% och inte gråter. Trots att det inte finns något som vi hellre vill än att kunna stötta en vän eller kollega som drabbats av svår sorg. Anna Hedborg förslår nu att nära anhörigs död inte ska betraktas som en sjukdom.  Det ska ge rätt till tio dagars närståendepenning utan läkarbesök, intyg, diagnos och recept. Det finns människor där svår sorg utlöser sjukdom och där ska självklart sjukvården ställa upp men det är ändå undantagen. Människan är trots allt rustad att klara även den påfrestning som en nära anhörigs död innebär. Ska försöka vara med och lyssna på vad Anna har att säga när betänkandet överlämnas.