Facken och de sjukskrivna

Jag kan inte begripa varför svensk fackföreningsrörelse så hårt kämpar för att vi ska tillbaka till sjukskrivningskaoset som rådde 2006. Sverige hade världens friskaste befolkning men världens längsta sjukskrivningar. Mycket få fick hjälp att komma tillbaka. Istället fick man hjälp att bli förtidspensionerad. Mer än 140 sjukskrivna förtidspensionerades varje dag.  Jag skulle önska att facken istället såg hur deras medlemmar for mycket illa av årslånga passiva sjukskrivningar. Senast i raden av fack som kämpar för att få tillbaka situationen som rådde under sossarnas tid är Statstjänstemännen som på DN debatt ondgör sig över Alliansregeringen. De har nu gjort en opinonsundersökning bland sina medlemmar inom Arbetsförmedlingen  och fått svaret att det var helt fel att föra över långtidssjukskrivna till Arbetsförmedlingen. Regeringen har satsat 17 miljarder på att hjälpa dessa människor tillbaka. Den bild jag fick i fredags var att arbetet går förvånansvärt bra. Även om det bara skulle leda till att en tredjedel av de långtidssjuskrivna kommer tillbaka är det ett fantastiskt resultat jämfört med sossemodellen där alla blev förtidspensionerade. I sinom tid kommer det dessutom att finnas fakta på bordet som visar vad som hänt med alla de tusentals långtidssjukskrivna som nu får hjälp av Arbetsförmedlingen. Min gissning är att det då kommer att bli uppenbart att Statstjänstemännens inlägg i debatten avslöjas som ett billigt sätt att stödja vänsterpartiernas  i sin valrörelse. Är det konstigt att fackföreningarna förlorar medlemmar när man inte begriper att man ska slåss för sina medlemmars rätt att få hjälp att efter sjukdom komma tillbaka till arbete. Inte slåss för att socialdemokraternas system med årslånga passiva sjukskrivningar ska komma tillbaka.