Socialdemokratisk dubbelknut

Söndagen börjar med läsandet av DN debatt där Erik Åsbrink pläderar för att sossarna borde göra helt om och börja prata jobb. Jag kan istort sett skriva på vart enda ett av hans förslag. Problemet är bara att socialdemokraterna inte gör det utan under Juholts ledning agerat tvärtom. När Åsbrink vill att ungdomars inträde på arbetsmarknaden så går S emot praktikplatser, sänkning av restaurangmoms och lägre ingångslöner för ungdomar. När Åsbrink vill höja pensionsåldern så är det S som lagt in både hand och fotbroms. Är dessutom emot det dubbla jobbskatteavdrag och reducerade arbetsgivaravgift som den över 65 år får. När Åsbrink vill stimulera arbetskraftsinvandring så var S emot att möjligheten till arbetskraftsinvandring överhuvudtaget skulle öppnas. Extra tydligt blir det när fru Åsbrink, Ylva Johansson, i kvällens Agenda säger att höjda nivåer i a kassan är den viktigaste reformen på arbetsmarknaden. Socialdemokratin är ett fascinerande parti. Medlemskårens uppfattning verkar aldrig spela någon roll, allra minst när en partiledare ska utses men även när det handlar om ideologi och sakpolitik. Det är väl inte omöjligt att sossarna under Lövden bestämmer sig för att göra 180 grader om i frågan om bidragslinje eller arbetslinje  men hur länge orkar medlemmar och sympatisörer hänga med när sossetoppen byter inriktning minst en gång per år.