Vattenskyddsområde kring Ätran - hinder för landsbygdens utveckling

- Visst kan jord- och skogsbruk gå hand i hand med rent vatten, god miljö och sänkning av andelen fossila utsläpp. Det skriver centerpolitikerna Agneta Åkerberg och Helene Andersson i en debattartikel.

Visst kan jord- och skogsbruk gå hand i hand med rent vatten, god miljö och sänkning av andelen fossila utsläpp.

Nötkreatur nödvändigt

FNs klimatexpert Annette Cowie är en av huvudförfattarna till IPCC rapporten som släpptes i augusti, säger att ”nötkreatur är ett nödvändigt inslag i ett hållbart lantbruk”. Jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning står för 23 procent av de klimatutsläpp som människan orsakar. Men naturens processer kan absorbera en tredjedel av de fossila utsläppen. Här spelar betande nötkreatur en viktig roll för det hållbara jordbrukets positiva inverkan på hela klimatsystemet. Att klara livsmedelsförsörjningen är ett uppenbart skäl för att ha nötkreatur i sådana miljöer där gräs växer.

Gräsvall renar vattnet

Genom forskning vet vi att jordbruksmark som brukas aktivt, där gräs- och betesvall är återkommande i växtföljden, är av stor betydelse för markens förmåga att skapa goda förhållanden för både livsmedelsproduktion och för markens vattenhållande förmåga. Det goda mikrolivet som skapas i en gräsvall renar vattnet från orenheter, berättade forskaren Nick van Eckeren, som Suseåns Vattenråd bjudit in vid en träff i Skrea.

Hämsko för landsbygden

Det kommande Vattenskyddsområdet kring Ätran är en hämsko för landsbygdens utveckling och vår livsmedelsförsörjning. Vattenskyddsområdet har tidigare uppgått till ca 850 ha, med det nu föreslagna området blir det 92 300 ha, alltså mer än en 100 dubbling. Områden som idag består av åkermark, gräsvallar, beten och skog. Är det rimligt att lägga restriktioner på ett så stort område och därmed begränsa utvecklingsmöjligheterna?

Onödig byråkrati

Ska våra tjänstemän och företagare lägga tid och ansträngningar till stor kostnad oavsett om det är skattemedel eller avgifter som betalar för de dispensansökningar som kommer till?

I Örebro användes medelvattenföring vid rinntidsberäkning och man tittade på lokala förutsättningar, genom detta gick man från 130 000 ha till 3 000 ha skyddsområde.

Det pratas meter trots att vi vet att det som avgör är vad som görs på dessa meter. Men då måste vi ha betesdjur, äta svenskt kött och dricka svensk mjölk. Men var kan mjölkbönder etablera sig om det inte får anlägga gödselplattor och brunnar? Att då som i Ätradalen, på gigantiska områden, skapa begränsningar för att ha fler betesdjur är helt stick i stäv med forskningen.

Agneta Åkerberg, Centerpartiet

Helene Andersson, Centerpartiet, Regionråd