Mandatperiodens första utrikespolitiska debatt i fokus för Kerstin Lundgren

Kerstin Lundgren sammanfattar januariavtalets betydelse för utrikespolitiken. Hon ger även en inblick i vad hon kommer att ta upp i årets utrikespolitiska debatt som genomförs i riksdagen den 13 februari. Till slut ger hon också sina tankar på situationen i Venezuela.

Sedan det senaste nyhetsbrevet har Sverige fått en regering. Inte vår drömregering men den bästa av två dåliga alternativ. En regering som inte ger direkt inflytande till antiliberala krafter. Därmed har Centerpartiet säkrat att Sverige valt en annan väg än många av våra grannländer i Europa, som alltför många länder gått globalt. Vi har använt våra mandat till att utveckla våra öppna, fria samhällen där kvinnor, män och hen ökar jämställdheten. Samhällen som strävar till ökad tolerans, som hävdar mänskliga rättigheter ytterst genom prövning av lagarna i ett fristående rättsväsende. Vi har sagt ja till hopp och nej till hat.

Utrikespolitiskt finns det två punkter i Januariavtalet som påverkar. Det ena handlar om att upphöra med vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge den pågår. Den andra punkten gäller biståndet som ska uppgå till 1% av BNI och där fokus på demokrati ska stärkas, demokratibiståndet ökas och biståndet fokuseras. Detta ska regeringen leverera med oss som pådrivare.

Jag förbereder nu en utrikespolitisk debatt (i riksdagen 13 februari) där det kommer framgå att vi är i opposition. Inte till allt men inte minst när det gäller säkerhetspolitiken. Frågan om våra relationer till NATO kommer att tas upp. Till detta kommer frågan om Sverige skall tillträda den snabbförhandlade konventionen om kärnvapenförbud. Här har vi nu fått ta del av den utredning som regeringen tillsatte i oktober 2017. Den skulle ha presenterats i efter valet i september 2018, men uppdraget förlängdes till januari 2019. Utredaren är tydlig med att Sverige vare sig skall tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form. Vi håller absolut med om detta. Konventionen bidrar inte till verklig kärnvapennedrustning och ickespridning. Den bidrar inte till strategisk stabilitet i en tid av betydande utmaningar inte minst i vår del av världen där det uppsagda INF-avtalet mellan Ryssland och USA adderar till utmaningarna.

Självklart har den eskalerande katastrofen i Venezuela inte undgått någon av er. Maduro är inte en legitim president, den enda legitima företrädaren enligt den konstitution som gäller är Juan Guaidó, presidenten i Nationalförsamlingen. Han måste i detta läge säkra att folket får välja en ny president. Det är inte ett enkelt uppdrag när Maduro alltjämt är stödd av militären. Militären avgör helt Maduros framtid och har därför fått extra fria händer i den smutsiga verksamhet som väsentliga delar av militären är inblandad i. Löftet om amnesti, omvärldens sanktioner och stöd till Guaidó kan väga upp. Men förtrycket är stort och fängelserna fyllda av oppositionella som inte flytt landet. Maduro försöker göra en Al-Assad med stöd från Ryssland. Sverige och EU ska inte spela det spelet.