Dammen vid Järle mer än bara naturmiljö

När denna text når er läsare, är mark- och miljödomstolen inne på sin andra dag när det gäller förhandlingarna om utrivningen av dammen i Järle. En sorgens dag för många av oss som med alla medel vill bevara de kulturhistoriska anläggningarna kopplade till vatten.

Men är det bara kulturhistorisk romantik som ligger bakom bevarandeintressena? Nej, naturligtvis inte.

De kulturhistoriska värdena är förstås omistliga och har ett lagstadgat skydd. Miljön i Järle vittnar om vattnets betydelse för bergsbruket och därmed Bergslagens och Sveriges storhetstid. Något som Örebro läns museum förtjänstfullt berättar om på plats genom nyuppsatta informationstavlor som bör ses.

Naturmiljön längs med Järleån är värdefull och har ett lagstadgat skydd. Det var därför som ett naturreservat skapades. Specifika arter har ett särskilt skydd som exempelvis flodpärlmusslan och gynnas med särskilda åtgärder såsom borttagande av vandringshinder. Flera hinder finns dock både uppströms och nedströms Järle.

Elproduktion har bedrivits i mindre skala på platsen. I dessa dagar borde alla möjligheter till fossilfri elproduktion, storskalig som småskalig, gynnas. Så har också Sveriges riksdag beslutat.

Det kan konstateras att det finns många spretiga intressen och olika skyddsgrunder i lagstiftningen som berör Järle. Vad/vilket ska ha högst prio? Jag och kritikerna menar att utrivningen enbart fokuserar på naturmiljön.

Kritiken mot Naturvårdsverket, som äger anläggningarna i Järle, och deras förslag är tung. I stort sett samtliga remissinstanser är tveksamma till utrivning och vill se bättre utredningar och konsekvensbeskrivningar. Ändå driver myndigheten ärendet till prövning i domstol, utan att ha uppnått konsensus. De är inte ens i närheten av det.

Det är besvärande att en statlig myndighet inte klarar att ha flera fokus än sitt eget verksamhetsområde. Borde inte verket själva lyfta frågan till sin uppdragsgivare, regeringen?

Det är skillnad på politik och förvaltning i Sverige. Många gånger är det bra. Men när det kommer till uppenbara problem i prioritering av åtgärder, borde det rådgöras med uppdragsgivaren. Det brukar sällan bli bra om politiska beslut implementeras i motsats till vad de flesta vill.

HELENA VILHELMSSON Riksdagsledamot Örebro län