Vad kan vi lära oss av förintelsen och att besöka Auschwitz?

Vi minns idag de som föll offer för förintelsen på den internationella minnesdagen.

Idag minns vi också dem som vågade stå emot nazismen och stod upp för medmänsklighet och hade modet att utöva civilkurage. Den här dagen manifesterar människor, världen över, sitt engagemang mot vår tids intolerans, utanförskap, främlingsfientlighet och antisemitism men det handlar lika mycket om säkerställandet av demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och hållbarharhetsfrågorna inom Agenda 2030. Det är faktiskt i förlängningen en ödesfråga för många demokratiska länder. Demokrati och frihet kan aldrig tas för givet. Detta i synnerhet mot bakgrund av de rasistiska, populistiska och nationalistiska strömningar som vi nu ser omkring oss i vårt eget land och övriga Europa. Ska vi dessutom arbeta effektivt och strukturerat med hållbar utveckling krävs en stabil demokrati i vår omvärld.

Hat mot judar har förekommit i vår omvärld i många hundra år, i vissa höger- och vänster politiska miljöer och i delar av islamistiska grupper. Vi kan se antisemitism hos människor som flytt till Sverige från länder där judehat präglat samhället och varit en del av vardagen. Vi ser konspirationsteorier och desinformation i olika medier och hur minnet av förintelsen förvanskas och exploateras för politiska ändamål. Det svenska samhället och dess medborgare bär ett stort ansvar att tydligt bemöta alla uttryck av antisemitism och antidemokratiska krafter.

Exakt idag för 78 år sedan befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau av de allierade. Auschwitz har blivit en symbol för förintelsen och denna dag. Auschwitz-Birkenau var det största av Nazitysklands koncentrations- och förintelseläger. Lägret var verksamt från 1940 till januari 1945. Omkring en miljon människor mördades i lägret.

Att besöka Auschwitz‒Birkenau är allvarstyngt och krävande. Jag kan inte släppa tanken på alla de fotografier av oskyldiga människor som registrerades vid ankomst och som sitter numrerade på väggarna i långa rader inne i en byggnad. Alla glasögon, skor, resväskor som stapplats på hög. Känslan är obeskrivlig inför vad man upplever i gaskammaren där 100-tals judar gasades ihjäl åt gången. Ondskan och döden sitter formligen i väggarna.

Hur kunde nazisterna bryta ned människor fysiskt och psykiskt i en ”total döds-jakt” och till slut mördas? Fångarna fick dessutom interagera, dag och natt, med varandra som innebar enorma påfrestningar för att överleva för stunden. Hur kunde detta få ske? Hur kunde drivkraften vara så stark att koncentrationsläger upprättades på så många platser?

Jag vill på intet sätt avråda eller avskräcka någon att besöka Auschwitz-Birkenau. Det är en möjlighet att få inblick i förintelsen och att försöka förstå. Många frågor uppstår dock och blir obesvarade? Det kan innebära tid för eftertanke och kan ge en viss insikt om vad hat och kränkningar kan innebära i sin yttersta form, eftersom förintelsen är den yttersta konsekvensen av hatet mot judarna och andra minoriteter. Med god handledning, både före och efteråt, är det även lämpligt för skolklasser och konfirmander att besöka Auschwitz-Birkenau.

Vad kan det innebära att bygga kunskap om förintelsen och besöka Auschwitz-Birkenau?

Besöket ger en självklar tydlighet om människors lika värde.

Det kan skapa positiva drivkrafter i livet framöver. Det kan hjälpa en människa att utmana och lämna likgiltigheten.

Dessutom kan det leda till funderingar på vad som är viktigt i livet.

Det kan bidra och ge personer ett större perspektiv och helhetssyn, där de ser att det finns viktigare saker än deras eget liv.

Det kan skapa engagemang och bygga kunskap för att berätta historien vidare.

För besökaren kan det på sikt bidra till en personlig mognad.

Det kan innebära ökad empati, medmänsklighet och en drivkraft att utöva civilkurage.

Vi har en skyldighet att säkerställa att vittnesmålen om folkmorden som nazisterna gjorde sig skyldiga till aldrig går förlorade. Vi måste hjälpas åt att berätta historien vidare, inte minst för den yngre generationen.

Jag vill avsluta med ett citat av Emerich Roth (förintelseöverlevare som gick bort för ett år sedan), ”Det är passivitet och likgiltighet som är mänsklighetens största fiende.”

För demokrati, frihet och människors lika värde!

Frank Tholfsson

Ledamot i Centerpartiets distriktsstyrelse i Örebro län